Detta är en studie om hur yrkesverksamma välfärdsaktörer med akademisk socialpedagogisk utbildning, förstår och beskriver socialpedagogik i teori och praktik. Studien har genomförts bland yrkesverksamma, före detta studenter på socionomprogrammet med inriktning mot socialpedagogik vid Stockholms universitet och det Socialpedagogiska programmet vid Högskolan Väst. Syftet är att beskriva och analysera de yrkesverksamma studenternas föreställningar om socialpedagogik som kunskapsfält och som praxis, samt hur socialpedagogiken kommit till uttryck i den egna yrkespraktiken. Studien bygger på intervjuer med 27 personer. Genom samtal och genom de berättelser vi tagit del av från respondenternas yrkesvardag har deras syn på socialpedagogik som fenomen, som värdegrund, som mål, metod och förhållningssätt växt fram.Analysen av yrkespraktiken tar utgångspunkt i tre teoretiska idealmodeller av socialpedagogik; den anpassande, den mobiliserande och den demokratiska, konstruerades som ett resultat av en tidigare intervjustudie med social-pedagogiska forskare (Eriksson 2006). I synen på socialpedagogikens värdegrund syns en samstämmighet bland respondenterna i den här studien och forskarna i den tidigare studien. Hur värdegrunden tar sig uttryck i praktiken är dock inte lika tydligt. Respondenterna ger uttryck för teorier, värderingar och förhållningssätt, men tvingas att i konkreta situationer handla pragmatiskt. Respondenternas sätt att förhålla sig till situationen är att inta ett pragmatiskt förhållningssätt, ett förhållningssätt som vi benämnt "den pragmatiske socialpedagogen". De försöker att upprätthålla, vad de menar är ett socialpedagogiskt förhållningssätt, trots administrativa och organisatoriska begränsningar. Det handlar om att hantera det upplevda handlingsutrymmet.

In Sweden there are several different professions that work within the welfare sector. Two of these are social pedagogues and socionoms. This article examines the similarities and differences between these professional fields by exploring four areas in more detail: education, the history of ideas and theory, research and practice. The results show that there are not only many differences but also some similarities. In practical work, social pedagogues and socionoms often work side by side and perform similar tasks. They are located in the same areas and often use the same methods. When it comes to the differences in educational history and current educations, they are large although they can also be found in, for example, the history of ideas. Furthermore, research in the various areas differs. In social pedagogy the interest has to a greater extent been focused on an understanding of the discipline through studies of the history of ideas, while in social work today one often focuses on studies of professional methods. Today’s challenges in the welfare sector require new knowledge, ways of thinking and understanding. Here, social pedagogy with its philosophical roots and humanistic values can play an important role.

Purpose – Technological advancements and global societal changes reshapes manufacturing industry emphasizing needs for competence development of industrial professionals. The purpose of this paper is tostudy how organizational learning supports the development of academic structures, creating agile and sustainable formal educational models meeting novel competence needs.

Design/methodology/approach – The qualitative case study, part of a longitudinal research study,focuses on internal academic processes supporting a new formal educational model. Qualitative datawas collected through five focus groups, incorporating 32 informants from different HEI function categories.

Findings – Changing traditional academic structures requires joint engagement between all HEI functions,emphasizing organizational learning with subprocesses of searching, creating, sustaining and exchangingknowledge in a learning loop. Results show a consensus among the different HEI functions regarding thevalue of the HEI’s coproduction with society; however, bureaucracy and academic structure hinder flexibility.Cross-functional teams building a “chain-of-trust” throughout the HEI coupled with full management supportshow opportunities to progress into a learning organization.

Practical implications – Organizational learning within HEIs requires trustful and open communication,multifunction knowledge exchange, holistic views of processes and system thinking, achieved through crossfunctional teams and continuous improvement through learning loops.

Social implications – Industry-academic collaboration on formal education for lifelong learning needs to become both agile and resilience to meet technological advancement and sustainability.

Originality/value – Novel technology, digitalization and sustainability gain ground and require thatsociety and organizations, including academia, change and learn. This means that academia is meeting new challenges and needs to develop internal processes.

Introduction: Stroke survivors often have communicative disabilities. They should, however, be involved when decisions are made about their care treatment. Aim: To explore and describe how nurses act as moderators of the communication in cooperative care-planning meetings and what kind of participant status the patients achieve in this type of multi-party talk. Method: Thirteen care-planning meetings were audio-recorded and transcribed. Nurses, social workers and stroke survivors were the main participants for the meetings. A coding scheme was created and three main categories were used for the analysis: pure utterance types, expert comments (EC) and asymmetries. Results: The nurses never invited the patients to tell their own versions without possible influence from them. Mostly the nurses gave ECs. The nurses acted as the patients' advocates by talking for or about them. They rarely supported the patients' utterances. Conclusion: There is an urgent need for nurses to learn how to involve the patients in the communicative process about their treatment. Assessment of the patients' communicative abilities before the care-planning meetings as well as knowledge about how to invite them can improve the patients' participant status. © 2007 The Authors. Journal compilation 2007 Blackwell Publishing Ltd.

Purpose – The purpose of this study is to contribute knowledge about learning linked to the film industry by investigating how film producers reason about learning for and in the profession. 

Design/methodology/approach – This study is based on semi-structured interviews with twenty film producers, both university and workplace trained (UWT) and workplace trained (WT). The content analysis is based on the transcribed dialogues. The study is empirical, explorative and qualitative.

Findings – The interviewees consider networks to be of utmost importance for gaining entrance to and continuously finding work in the film industry. They also reason about required knowing and what learning practices are available. Although formal education is not advocated by all, it can hold intrinsic value for the individual. Traditions of learning are being scrutinized and critical reflection is replacing naivety and emotionality.

Practical implications – Different aims regarding learning in the formal education system and film industry result in a gap which needs to be bridged in order to challenge conserving and reproducing patterns of learning. Collaboration is suggested as a solution benefiting both the individual learner and the film industry. The resulting knowledge from this study can be used by the formal education system and the film industry when developing forms for collaboration surrounding learners of film production. 

Originality/value – The focus presented in this paper of learning in and for film production has been sparingly addressed in previous research.

SAMMANFATTNING OCH REKOMMENDATIONER

Projektet Nya Vägar vill visa på hållbara samverkanslösningar mellan kommuner och lärosäten för ökad tillgång till högre utbildning för livslångt lärande och kompetensförsörjning i hela landet. Skillnaderna mellan kommunerna i Sverige ökar – i tillgång till högre utbildning och i andel med utbildningsnivå över genomsnittet – trots satsningarna på nya högskolor och universitet. Av den forskningsstudie som genomförts inom projektet framgår att individer med högre utbildning är starkt geografiskt koncentrerade i vårt land. Koncentrationen ser heller inte ut att minska över tid, snarare tvärtom. Bland Sveriges samtliga kommuner hade 251 av 290 år 2018 en lägre andel högutbildade än genomsnittet för landet. Samtidigt är enigheten stor om att kompetens och tillgång till utbildning för utveckling och omställning är en överlevnadsfråga för alla kommuner och regioner – för hela landet.

I rapporten beskrivs hur man inom högre utbildning kan arbeta för att åstadkomma hög kvalitet och en välfungerande distansutbildning, samt hur man kan organisera för att nå ut till många på ett strukturerat sätt. Satsningar på stärkt högskolepedagogisk kompetens för distansutbildning och e-lärande i kombination med platsanknytning och god infrastruktur kan ge individer i hela landet ökade möjligheter att ta del av högre utbildning. Inom projektet har vi även undersökt kommuners och lärosätens inställning till distansutbildning/utlokaliserad utbildning och hur man arbetar strategiskt med frågor om tillgång till högre utbildning. På kommunsidan framträder stora oklarheter om frågornas hemvist och strategiska betydelse. Bland lärosätena finns omfattande entusiasm och arbete för digitalisering och utökning av det nätbaserade utbudet ur ett "sändarperspektiv", men mindre fokus på möjligheter att samverka om högre utbildning med regioner, platser och individer långt från lärosäten på ett strukturerat sätt.

En förebildlig samverkansstruktur har utvecklats i norra Skottland med University of the Highlands and Islands som nav för 13 lokala colleges med därtill knutna 70 lärcentra. Strukturen är komplex men sammanhållen och täcker in hela norra Skottland med sina stora avstånd och infrastrukturutmaningar. I ett ännu pågående delprojekt inom Nya Vägar undersöks just nu hur ett liknande partnerskap skulle kunna byggas upp i en svensk kontext. Läs mer på sidan 15 och framåt.

En positiv utveckling på området kräver att såväl kommuner som lärosäten höjer ambitionsnivån och organiserar samverkan för hållbar tillgång till både kurser och program för fler individer och platser. En sådan utveckling kräver också att staten och andra berörda finansiärer prioriterar stöd till sådan samverkan, alternativt att något eller några lärosäten ges ett särskilt uppdrag att arbeta med sådan organiserad samverkan. En satsning på ökad tillgång till högre utbildning för individer, grupper och platser långt från lärosäten kommeratt ge samhällsekonomiska vinster i form av ökad social hållbarhet, förbättrad jämställdhet och – inte minst –inbromsning av de alltjämt ökande utbildningsklyftor som finns mellan större och mindre kommuner. Nya Vägarprojektet levererar genom den här rapporten en nulägesanalys. Ansvariga i ledning och beslutsfattande position för olika berörda delar av samhället är nu välkomna att ta frågorna vidare in i framtiden.

Från projektet vill vi lämna följande rekommendationer (fler rekommendationer på detaljnivå finns inne i rapporten) som vi bedömer skulle kunna ge skjuts åt arbetet – såväl lokalt och regionalt som nationellt:

Till beslutsfattare på nationell nivå:

1. Lämna projekt- och eldsjälsfasen och ta itu med frågan på långsiktigt hållbara sätt. Staten och de aktörer som staten uppdrar att stötta förändring och utveckling på området bör koncentrera sina stödinsatser till att prioritera goda och långsiktigt hållbara samverkansstrukturer istället för att utlysa kortsiktiga projekt.

2. Utred möjligheterna för skapande av en svensk öppen högskola eller

3. Ge ett särskilt uppdrag till något eller ett par lärosäten att organisera strukturerade partnerskap för ökad tillgång till högre utbildning.

4. Arbeta fram gemensamma kvalitetskriterier/riktlinjer för distansutbildningar och högskolelärares digitala kompetens.

Till lärosäten:

1. Bygg upp strukturer för utvecklad samverkan med kommuner långt från lärosätet.

2. Erbjud ett riktat studentstöd till distansstudenter som tar hänsyn till de speciella förutsättningar som distansstudier innefattar.

3. Säkerställ riktat stöd till lärare, i synnerhet inom distansutbildning. Detta stöd kan samordnas av ett högskolepedagogiskt centrum eller en liknande funktion.

4. Skapa tydligare incitament/meriteringsvägar för lärare att utveckla sin distansundervisning via ett ökat erkännande av denna som del av deras professionella digitala kompetens.

Till kommuner:

1. Tydliggör var i den kommunala organisationen ansvaret för att tillgängliggöra högskoleutbildning för fler kommuninvånare finns. Frågan behöver synas i kommunernas övergripande målformuleringar om den ska få tyngd.

2. Små kommuner behöver arbeta tillsammans för att i samverkan med högskolor och universitet tillgängliggöra högskoleutbildning för fler kommuninvånare.

3. Lyft frågan till att – utöver det lokala kompetensförsörjningsperspektivet – också utgöra en strategisk utvecklingsfråga för social hållbarhet, demokrati och ett gott liv för kommunens invånare.

Global competition, new and increased customer demands, delivery, and product quality, and simultaneously, demands for cost efficiency, sustainability and quick response to changes, mean that companies must constantly monitor competitors and increase staff competence to be competitive. Individualized customer needs require adaptation and consequently increased flexibility inmanufacturing where digitization is a prerequisite. To meet increased demands in global competition,systematic competence development is required. As competence needs keep evolving and become increasingly complicated and complex, Higher Education Institutes (HEIs) are a natural provider of knowledge and education at all levels withinmanufacturing companies. This inherently increases demands and raises new challenges for HEIs,which in turn requires close co-production with industry to ensure expected educational outcomes aremet. This interactive co-production is a vital element of Work-Integrated Learning (WIL).

Med allt högre krav på ett hållbart samhälle ökar behoven av en snabb och innovativ produktion med högteknologiska lösningar och ökad kompetens för att möta framtidens digitala transformation. Industrin står därmed inför stora behov av kompetens och tillgång till akademisk spjutspetsutbildning i flexibla former. Kraven på en effektiv produktion efterfrågar nya kunskaper inom områdena, produktionsteknik, digital produktion (I4.0), elektrifiering men även hållbart ledarskap. Det gäller både tekniska djupkunskaper och hur organisationen kan tar tillvara interdisciplinära kunskaper för att möjliggöra tekniklösningar för en hållbar industri. Studier visar dock en diskrepans mellan företagens förmåga att definiera kompetensbehov och akademins svårigheter att möta rätt nivå och innehåll. I Västsvenska handelskammarens rapport framgår det generellt att utbildningssystemet inte är anpassat för yrkesverksamma i näringslivet. Matchningsproblematiken mellan industri-akademi är mångfacetterad och det finns skillnader avseende definition av ämnesinnehåll, flexibla kursformer, organisationskultur, etc. Forskning visar att arbetsplatser efterfrågar både procedurkunskap (veta hur) för rutinbaserade och repetitiva uppgifter och konceptuell kunskap (veta att), som bygger på djupförståelse.

Studiens syfte är att synliggöra industrins perspektiv på kompetensmatchning och den utgår ifrån en behovsinventering genomförd under 2021, i projektet ExSus, Hållbar och digitaliserad produktion, vid Högskolan Väst. 15 teknikchefer inom större SMF-företag intervjuades (konsult- och tillverkningsindustri) om kompetensbehov och utmaningar med digitalisering och hållbar produktion. Resultaten är mångfacetterade och visar behov av specifik och omedelbar kunskap, medan andra efterfrågar generellt lärande om Industri 4.0 (maskinlärande, sakernas internet, sensorteknik mm). Vidare finns det behov av AI (Artificiell Intelligens), fast man upplever problem med applicering. Allt fler efterfrågar kunskap utifrån ett organisations- och ledningsperspektiv, för generell förståelse, samt användning och nytta med teknologiutvecklingen, exempelvis överbryggningsutbildningar inom AI, maskinlärande och hållbar produktion i praktiken. Några efterlyser tydligare kommunikation och större samordning mellan utbildningsaktörer. Högskolan Västs nya projekt ExSus och tidigare kompetensutvecklingsprojekt, t ex ProdEx visar dock lyckade satsningar. Sammantaget finns det fortfarande ett glapp mellan akademins excellens och företagens behov av djupkunskap utifrån ett flexibelt och arbetsintegrerat lärande. Detta talar för kontinuerlig kompetensmatchning för att skapa synergier, tvärvetenskaplighet och ökad samproduktion mellan industri och akademi