Background

Patients with a terminal disease may experience existential distress in the form of death anxiety. This can affect their well-being and quality of life negatively in the end of life. To reduce death anxiety, nurses have a key role in identifying and addressing patient's distress.Aim The aim of this study was to describe the experience of death anxiety in patients with a terminal disease in the end of life.

Method

A qualitative literature-based study based of ten scientific articles. The material was analyzed according to Friberg´s five-step model.

Results

The analysis resulted in three main themes. “Losing life and meaning” described how patients receiving palliative care experienced death anxiety and existential distress when the future became unpredictable and their personal identity was disrupted. “Relationships at the end of life” points out the desire to protect their loved ones from suffering associated with the incurable disease and the fear of separation at the end of life. “Experiencing shortcomings and strengths in healthcare” brings light to the importance of a holistic approach and emotional support from nurses caring for patients with an incurable disease.

Conclusion

Death anxiety plays a significant part in the existential suffering of patients with terminal disease experience. If nurses do not take the time to show their understanding of the patients existential suffering, the patient risks experiencing a stronger sense of death anxiety. By actively listening, being present and with personalized existential support, nurses can reduce this suffering. To create a safe space where patients can express their fears and find peace at the end of life, knowledge, courage and time is required.

Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av dödsångest vid palliativ vård. Studiens resultat visade att patienterna upplevde olika faktorer som skapar dödsångest. De beskrev att faktorer som triggade dödsångesten var rädslor och oro inför sjukdomsförloppet och att säga farväl till sina närstående. Patienterna nämnde rädslan för att lämna närstående, att dö för hastigt eller långdraget, att förlora kontroll över sin kropp, förlorad motorik, förlorad värdighet och ovissheten kring framtiden. Dödsångesten påverkade det psykiska välbefinnandet hos patienter och skapade existentiellt lidande. Vidare beskrevs hur närstående var ett stort stöd i lidandet och bidrog till ökad trygghet och lindrade känslan av ensamhet.

Patienterna beskrev även hur dödsångesten kunde lindras av stöd från sjuksköterskor som visade sig närvarande, lyhörda och som vågade prata öppet om existentiella frågor. Att känna sig bekräftad och lyssnad till beskrev patienterna som en viktig faktor för att hantera ångesten inför döden. Patienterna beskrev vidare hur olika former av lidande var kopplade till varandra. Där fysiska symptom som smärta kunde både påverka dödsångest och ha inverkan på humör, sömn och aptit. Både kroppsligt och känslomässigt stöd behövdes i livets slutskede.

Studiens resultat framkom med hjälp av Fribergs fem-stegs modell, en analys av tio kvalitativa artiklar där patienternas upplevelse av dödsångest beskrevs. Resultatet belyste hur vanlig men ofta osynlig dödsångesten är hos patienter inom den palliativa vården. Patienternas tankar kring döden bör mötas med närvaro, lyhördhet och respekt, och sjuksköterskan har en viktig roll i att lindra det existentiella lidandet genom att finnas nära till hands och våga lyssna.