Denna studie undersöker hur lågstadielärare använder digitala verktyg i svenskämnet samt vilka möjligheter och utmaningar som uppstår i en digitaliserad lärmiljö. Utgångspunkten är att digitaliseringen förändrat undervisningens villkor och ställer nya krav på lärarrollen.

Syftet är att synliggöra hur lärarna upplever och använder digitala verktyg i sin undervisning. Studien bygger på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med sex verksamma lärare vid en F-6 skola i Västsverige. Analysen har genomförts tematiskt med stöd av TPACK-modellen (Technological Pedagogical Content Knowledge), som belyser samspelet mellan teknologisk, pedagogisk och ämnesmässig kunskap. Resultaten visar att lärarna använder digitala verktyg som exempelvis Google Docs, SkolPlus, Bingel och Kahoot i syfte att öka elevers motivation, underlätta individualisering och skapa en mer inkluderande undervisning. Digitala verktyg upplevs också som ett stöd för elever med språkliga svårigheter och som en förberedelse för ett alltmer digitaliserat samhälle. Samtidigt framträder flera utmaningar, bland annat tekniska problem, varierande digital kompetens samt svårigheter att behålla kontroll och överblick i klassrummet.

Slutsatsen är att digitala verktyg kan berika svenskundervisningen på lågstadiet när de används med ett tydligt pedagogiskt syfte och i kombination med lärarstöd. För att uppnå detta krävs kontinuerlig kompetensutveckling och organisatoriskt stöd för lärarna.