Bakgrund:

Kamratskapande är viktigt för barnens sociala utveckling, självkänsla och välbefinnande. Förskolan är en plats där barn ska få möjlighet att utveckla kamratskapande. Detta är något som också lyfts i läroplanen, att förskolan ska stödja barnen i att utveckla förmågor som främjar positiva relationer. Tidigare forskning visar att lärarnas insatser har en stor påverkan på barnens kamratskapande och sociala utveckling. Det kan vara svårt och utmanande för förskollärare att hitta arbetssätt som inkluderar och möter alla barns behov.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares arbetssätt för att främja barns kamratskapande i förskolan och vad som anses betydelsefullt för att utveckla positiva relationer barnen emellan.

Metod:

Studien bygger på en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes för att samla in data. Åtta förskollärare intervjuades och materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Inför datainsamlingen följdes de forskningsetiska principerna enligt Vetenskapsrådet (2024). Deltagarna informerades genom ett missivbrev där studiens syfte, genomförande och behandling av data framkom. Ett muntligt och skriftligt samtycke inhämtades dessutom innan varje intervju påbörjades.

Resultat:

Resultatet visar att förskollärare använder sig av flera olika arbetssätt för att främja barns kamratskapande. Återkommande strategier som dök upp i intervjuerna var att skapa trygga miljöer, arbeta i mindre grupper, vara närvarande i leken och variera mellan spontana och planerade aktiviteter. Leken var också förekommande och lyfts som en central del bland förskollärarna där de kan observera och vägleda barnen. Samarbetsövningar används också för att stärka barnens gemenskap och relationer. Studien visar dessutom att goda relationer mellan förskollärare och barn är viktiga och avgörande för att kunna stötta barnen i deras kamratskapande.