Bakgrund: Existentiell/andlig vård utgör en grundläggande del av den palliativa vården och syftar till att möta individens behov av mening, hopp, försoning och trygghet i livets slutskede. Denna vårdform tar hänsyn till det existentiella lidande och de frågor som kan uppstå när en människa konfronteras med döden, bland annat frågor som rör livets betydelse, relationer och oro inför det okända. I detta sammanhang spelar sjuksköterskan en central roll genom att bygga förtroendefulla relationer och erbjuda stöd genom närvaro, empati och lyhörda samtal. Ett sådant bemötande kan bidra till att lindra lidande och främja patientens välbefinnande under den sista tiden i livet.

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att förmedla existentiell/andlig vård till patienter som vårdas palliativt.

Metod: Denna studie utgår från en litteraturöversikt med fokus på kvalitativa forskningsmetoder. Urvalet av vetenskapliga artiklar gjordes genom systematiska sökningar i databaserna PubMed, CINAHL och APA PsycInfo, vilket resulterade i tolv artiklar som bedömdes som relevanta. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av reflexiv tematisk analys enligt den metod som beskrivs av Braun och Clarke (2022).

Resultat: Syftet besvarades genom fyra huvudteman och tio underteman som behandlar sjuksköterskors erfarenheter av att förmedla existentiell/andlig vård till patienter i palliativ vård. ”Att kämpa” beskriver balansen mellan motsatser, otillräcklighet och frustration. ”Att utmanas” handlar om ansvar, avsaknad av tydliga riktlinjer och osäkerhet som uppstår i vårdsituationen. ”Att identifiera och bearbeta” belyser emotionella påfrestningar samt behovet av utbildning. ”Att närvara” lyfter vikten av förståelse och medkänsla i mötet med patientens existentiella behov.

Slutsats: Sjuksköterskors möte med existentiellt lidande i livets slutskede präglas av känslomässig belastning och av ett djupt mänskligt engagemang. De står i en kamp mellan att balansera mellan motsatser som otillräcklighet och frustration. Sjuksköterskorna utmanas av otydliga riktlinjer och den osäkerhet som uppstår i vårdsituationen och att då samtidigt vara närvarande för att möta patientens existentiella behov. Den egna bearbetningen är av särskild vikt för att kunna utveckla förmågan att bemöta de svåra frågorna och samtidigt förmedla trygghet till patienten.

Background: Existential care is a fundamental part of palliative care and aims to meet the individual's needs for meaning, hope, reconciliation, and security at the end of life. This form of care considers the existential suffering and the questions that may arise when a person is confronted with death, including issues related to the meaning of life, relationships, and fear of the unknown. In this context, the nurse plays a central role by building trusting relationships and offering support through presence, empathy, and attentive conversations. Such an approach can help alleviate suffering and promote the patient's well-being during the final stage of life.

Aim: The aim is to describe nurses' experiences of providing existential/spiritual care to patients receiving palliative care.

Method: This study is based on a literature review focusing on qualitative research methods. The selection of scientific articles was conducted through systematic searches in the databases PubMed, CINAHL, and APA PsycInfo, resulting in twelve relevant articles. The collected material was analyzed using reflexive thematic analysis according to Braun and Clarke (2022).

Results: The aim was addressed through four main themes and ten subthemes, exploring nurses’ experiences of providing existential/spiritual care to patients in palliative care. “Struggling” describes the balance between opposing demands, feelings of inadequacy, and frustration. “Being challenged” concerns the sense of responsibility, lack of clear guidelines, and uncertainty arising in care situations. “Identifying and processing” highlights emotional strain and the need for education. “Being present” emphasizes the importance of understanding and compassion in encounters with patients’ existential needs.

Conclusion: Nurses’ encounters with existential suffering at the end of life are marked by emotional strain and deep human commitment. They face an ongoing struggle to balance opposing feelings such as inadequacy and frustration. They are challenged by unclear guidelines and the uncertainty that arises in care situations and to remain present to meet the patient’s existential needs. Processing their own emotions is essential in order to face the difficult existential questions, and at the same time convey a sense of security to the patient.