Bakgrund: Motorik har en central betydelse för elevers utveckling och lärande, inte minst i fritidshemmets pedagogiska verksamhet. forskning visar att motorisk aktivitet främjar elevers kognitiva, sociala och emotionella utveckling samt bidra till ökad självkänsla och inlärningsförmåga. Samtidigt är motorikens roll i fritidshemmets praktik inte alltid tydligt definierad eller prioriterad.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur fritidslärare beskriver sitt arbete med motorik i fritidshemmets verksamhet samt hur de planerar och genomför motoriska aktiviteter.

Metod: Studien har en kvalitativ ansats med fenomenografisk metodologi. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med fritidslärare från olika skolor. Det insamlade materialet analyserades tematiskt med fokus på variation i deltagarnas uppfattning om motorikens roll och användning i praktiken.

Resultat: Resultatet visar att fritidslärare uppfattar motoriken som en självklar och integrerad del av fritidshemmets vardag. Motorik beskrivs främst utifrån sin sociala funktion, som en väg till gemenskap, inkludering och självkänsla. Flera deltagare betonar att motorik inte alltid planeras explicit utan ofta sker spontant genom lek och aktiviteter. Samtidigt framkom utmaningar kopplade till tid, resurser och bristande styrning. Studien visar att fritidslärares förståelse av motorik påverkar deras didaktiska val och hur motorik omsätts i praktiken.