The aim of this study is to explore how outreach social workers perceive and respond to the new requirements in the Swedish Social Services Act regarding preventive social work, in relation to their work with youth at risk of criminality.

The study is based on qualitative, semi-structured interviews with four outreach workers employed in two different municipalities in central Sweden. The empirical material was analyzed using thematic analysis and interpreted through Lipsky’s (2010) theory of street-level bureaucracy.

The results show that while the legislative changes introduce certain new elements, many of the law’s objectives are already reflected in the outreach workers’ existing practices, especially regarding the new requirements for preventive social work. The identified changes primarily concern the law’s increased emphasis on inter-agency collaboration and the expectation that preventive work should be grounded in evidence-based practice. This latter requirement elicits mixed responses among the outreach workers, who view it both as a challenge and a potential opportunity in their fieldwork.

Furthermore, several structural challenges in the implementation of the law are identified, such as limited resources and restrictive confidentiality regulations.

In doing so, the intention of the study is to contribute knowledge about how policy is interpreted and translated into practice within the context of outreach social work.

Syftet med studien är att undersöka hur fältsekreterare ser på att möta de nya kraven i Socialtjänstlagen om det förebyggande sociala arbetet i förhållande till deras arbete med unga i riskzonen för kriminalitet.

Studien baseras på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med fyra fältsekreterare verksamma i två olika kommuner i Mellansverige. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av tematisk analys och tolkats genom Lipsky's (2010) teori om street-level bureaucracy.

Resultaten visar att lagändringen visserligen innebär vissa förändringar, men att mycket av det som eftersträvas i lagen, angående de nya kraven på förebyggande arbete, redan praktiseras av fältsekreterarna. De förändringar som identifierats handlar främst om lagens ökade fokus på samverkan och en betoning på att det förebyggande arbetet ska bedrivas i enlighet med evidensbaserad praktik. Det sistnämnda väcker delade uppfattningar bland fältsekreterare, där det uppfattas både som en utmaning och möjlighet i deras uppsökande arbete.

Vidare framkommer flera strukturella utmaningar i implementeringen av lagen, såsom resursbrist och sekretessregler.

Uppsatsens avsikt är att bidra med fördjupad kunskap om hur policy tolkas och omsätts i praktiken inom ramen för det förebyggande sociala arbetet.