Bakgrund:

Konkret material innebär fysiska objekt som kan hjälpa eleverna att förstå matematik. I tidiga skolår används det ofta för att göra abstrakta begrepp mer begripliga för eleverna. Styrdokumenten betonar vikten av att undervisningen är varierad och tillgänglig, där konkret material ses som ett stöd för elevernas begreppsutveckling och lärande.

Syfte:

Syftet med studien är att undersöka hur lärare på lågstadiet resonerar kring konkret material i matematikundervisningen. Genom att utgå från lärarnas perspektiv syftar studien till att bidra med kunskap om hur konkret material kan användas i matematikundervisningen som ett verktyg för att stötta elevernas förståelse, tillgänglighet och motivation.

Metod:

Studien bygger på en kvalitativ ansats och baseras på semistrukturerade intervjuer med fem olika lågstadielärare. Urvalet gjordes strategiskt för att inkludera lärare med flerårig erfarenhet av matematikundervisning i årskurs 1-3. Intervjuerna analyserades med hjälp av induktiv tematisk analys, där återkommande mönster i lärarnas svar identifierades och nio teman hittades. Fokus låg på att fånga deras beskrivningar och erfarenheter av hur konkret material används i undervisningen och vilken betydelse de anser att det har för elevernas lärande.

Resultat:

Intervjuerna som gjordes med fem lågstadielärare visar att det konkreta materialet i skolan används medvetet i klasserna för att stötta elevernas förståelse för matematiken. Materialet hjälper eleverna att kunna visualisera och uppleva matematikens många gånger abstrakta begrepp med flera olika sinnen, vilket också stärker elevernas minnen och deras förmåga att utveckla de matematiska begreppen. Det konkreta materialet används också som ett alternativt uttrycksmedel för de elever som har språkliga svårigheter, eller som är i behov av extra stöd samt för att skapa variation, öka motivation och främja deras samarbete. De intervjuade lärarna beskriver en progression hos eleverna där materialet fungerar som en bro från konkreta tilliiiabstrakta representationer, där målet är att öka deras självständighet. De betonar också att det också bör finnas kvar som stöd vid repetition, när eleverna lär sig nya moment eller när de behöver trygghet i undervisningen. Användningen anpassas därför efter varje elevs utvecklingstakt och behov i matematikundervisningen.