Bakgrund: Boendesegregationen har varit en central faktor i skolsegregationen i Sverige, detta har bidragit till utanförskap och sociala klyftor. Skolan spelar en avgörande roll i att motverka marginalisering samt segregation genom att inkludera elever med hjälp av pedagogiska metoder som interkulturell pedagogik.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur samhällskunskapslärare på gymnasieskolor i socioekonomiskt utsatta områden tillämpar interkulturell pedagogik för att hantera kulturella och språkliga utmaningar i undervisningsmiljö. Genom att analysera respondenternas metoder och utmaningar vill vi bidra till en fördjupad förståelse av hur interkulturell pedagogik kan stärkas för att främja elevernas förståelse och främja inkludering i klassrummet.

Metod: Studien utgår från en kvalitativ ansats genom semistrukturerade samtalsintervjuer för att få en djupgående förståelse för respondenternas resonemang kring Bourdieus centrala begrepp och interkulturell pedagogik. Det empiriska materialet analyseras genom en teoridriven deduktiv tematisk analys, studiens teoretiska ramverk har använts för att identifiera och tolka teman i respondenternas resonemang.

Resultat: Resultatet visar att eleverna i socioekonomiskt utsatta områden har begränsad tillgång till det kulturella och sociala kapital som efterfrågas i skolan. Detta kommer till uttryck genom teman som språkliga utmaningar, känsliga ämnen i klassrummet och interkulturella möten. Lärarna beskriver hur de använder olika didaktiska strategier för att bemöta dessa utmaningar, ofta med utgångspunkt i ett interkulturellt förhållningssätt som syftar till att främja respekt, förståelse och inkludering i klassrummet.