Potentiellt traumatiska händelser kännetecknas av erfarenheter med upplevelser av negativ karaktär som följd. En betydande andel av orosanmälningar till socialtjänsten gäller sådana händelser. Vid allvarliga brister i vårdnadshavares förmåga att skydda och stötta kan socialtjänsten placera barn i familjehem genom kommunala eller privata aktörer. Familjehemsföräldrar behöver stöd, utbildning och mentaliseringsförmåga - vid avsaknad av detta kan sammanbrott ske inom familjehemsvården.

Den aktuella studiens syfte är att kartlägga familjehemsföräldrars erfarenheter av stöd- och utbildningsinsatser från olika ansvariga aktörer, samt att, med mentaliseringsteorin som teoretisk grund, utforska familjehemsföräldrars upplevelser av egen förmåga att möta familjehemsplacerade barns behov efter erfarenheter av potentiellt traumatiska händelser. Undersökningen utgår från en kvantitativ forskningsansats och utgörs av en webbaserad enkät. 97 svar bedömdes fullständiga, varav 76,3 % var familjehem via socialtjänsten motsvarande 23,7 % genom privata aktörer.

Resultatet betonade att det förelåg procentuella skillnader i hur familjehemsföräldrar uppfattade stöd och utbildning från socialtjänsten respektive privata aktörer. Fynden lyfte också att mentalisering kunde ha betydelse för hur familjehemsföräldrar upplevde tillvaron (p < .05), samt för hur uppdraget utföll (p < .01). Resultatet visade även avsaknad av och efterfrågan på professionellt stöd i form av avlastning, handledning och bättre kontakt med familjehemssekreterare/familjehemskonsulent, samt avsaknad av och efterfrågan på utbildning i trauma.

Dessa fynd kan bero på att prioriteringar eller resurser är varierande hos kommunala respektive privata aktörer, samt tyda på att vissa utbildningar inte motsvarar behov som förekommer hos familjehemsföräldrar i praktiken. Detta kan betona att mer anpassad och specifik kunskap är betydelsefullt.