Våld i nära relation (VNR) är ett utbrett problem i Sverige med allvarliga konsekvenser för både individer och samhälle. VNR kräver behandling för såväl våldsutsatta som våldsutövare. År 2021 infördes ett förtydligande i socialtjänstlagen (SFS 2001:453) om socialnämndens ansvar för våldsutövares beteendeförändring.

Syftet med denna studie är att undersöka socialarbetares arbete med män som utövar VNR, genom tre frågeställningar:

Hur upplever socialarbetare att socialtjänstens arbete med män som utövar VNR är utformat för att motverka destruktiva könsnormer?,

Hur upplever socialarbetare att deras professionella egenskaper och yrkesroll påverkas av arbetet med män som utövar VNR? samt

Hur beskriver socialarbetare, som arbetar med våldsutövare, våldets uppkomst och reproduktion?

Studien bygger på en kvalitativ metod med fyra semistrukturerade intervjuer med socialarbetare i två kommuner.

Två av deltagarna var män och två kvinnor, samtliga med högskoleutbildning inom människobehandling. Studien vilar på en socialkonstruktionistisk ansats och använder ett teoretiskt ramverk med strukturellt feministiskt perspektiv, social inlärningsteori samt begreppen hegemonisk maskulinitet och empowerment. Analysen genomfördes med hjälp av en tematisk analysmetod med implementering av reflexivitet.

Resultaten visar att våldsutövning ofta har rötter i barndomen och att könsnormer spelar en central roll, både för våldets uppkomst och våldsutövares ovilja att söka hjälp. Behandlingsarbetet är känslomässigt krävande, vilket gör att socialarbetare måste utveckla strategier för att bibehålla sin professionalitet. Samtidigt framkommer brister i riktlinjer för arbetet med våldsutövare.

Mer forskning och kunskap behövs om könsnormers påverkan på våld. Tydliga riktlinjer behöver utvecklas i arbetet för att motverka destruktiva könsnormer. Förebyggande arbete med tidiga diskussioner om könsnormer, våld och relationer är avgörande för att minska konsekvenserna av destruktiva könsnormer och VNR.