Background

Type 2 diabetes mellitus (T2DM) is one of the most common chronic  and presents a major challenge both for individuals and society. To prevent complications and promote quality of life, self-care is a central part of treatment. The nurse plays a crucial role in supporting patient self-care.

Aim

The aim of this study was to describe adult patients’ experiences of self-care in T2DM.Method A literature-based qualitative study inspired by Friberg’s five-step model. The study is based on nine qualitative scientific articles addressing self-care in T2DM.

Results

The results showed that patients’ experiences of self-care were characterized by both barriers and facilitating factors. Three themes were identified: First “Patients’ experience of blood glucose monitoring.” Subthemes within this theme were “Factors influencing adherence to blood glucose monitoring,” and “Self-monitoring of blood glucose as part of lifestyle adjustment.” Second “Experiences of life changes in patients with T2DM.” Subthemes were “Stress and worry in lifestyle changes”, “Varying knowledge among patients in managing T2DM,” and “Challenges and strategies in dietary changes.” Third “Support in self-care.” Subthemes were “The role and support of significant others in self-care,” and “Support and guidance from healthcare professionals.”

Conclusion

Self-care for patients with T2DM is a complex and challenging process influenced by social, cultural, economic, and individual factors. Support from relatives and healthcare professionals plays a central role in strengthening patients’ self-care abilities. The nurse has a particularly important role in providing personalized guidance and support based on the patient’s unique life situation.

Diabetes Mellitus Typ 2 (DMT2) är en kronisk sjukdom som växer globalt. Att leva med DMT2 innebär en stor utmaning för samhället och den drabbade individen som får ta ett stort ansvar för att förebygga komplikationer.

I den här litteraturbaserade studien beskrivs patienters erfarenheter av egenvård vid DMT2 hos vuxna, det vill säga hur patienter hanterar sin sjukdom i vardagen. Nio kvalitativa vetenskapliga artiklar som handlar om patienters erfarenheter av egenvård vid DMT2 valde utifrån två olika databaser.

Resultatet presenterades i tre teman och åtta underteman. Det framkom i resultatet att egenvård vid DMT2 är komplicerat och påverkas av flera faktorer. Flera patienter beskrev svårigheter att följa kostråd, integrera fysisk aktivitet i sin vardag och övervaka sitt blodsocker. En del patienter hade svårt att acceptera sjukdomen vilket ledde till utmaningar i att förändra levnadsvanor. Motivation och kunskap var en viktig faktor för att främja egenvården. Många patienter upplevde bristfällig information från vårdpersonalen vilket resulterade i reducerad egenvårdsförmåga. Ett flertal patienter uttryckte att stöd från närstående och anpassad vägledning från hälso- och sjukvårdspersonal underlättade att hantera livsförändringarna.

Resultatet visade även att patienter hade tillräckligt med kunskap kring sjukdomen men på grund av brist på motivation och tid hade dåligt följsamhet kring egenvård. En del av patienterna hade brist på kunskap och stöd vilket leder till stress och oro. En viktig aspekt som framkom i resultatet var att egenvårdsförmåga förbättrades när patienterna kände sig förstådda från vården.

Slutsatsen är att när patienter får anpassad information och anpassad vägledning ökar deras möjligheter att skapa hållbara egenvårdrutiner. Däremot är kunskapsbrist om sjukdomshantering och dålig kommunikation med vården ett hinder för patienter att göra nödvändiga livsanpassningar. Av den anledning har sjuksköterskan en unik roll för att arbeta personcentrerat och stärka patienters egenvårdförmåga. Ett sådant engagemang från sjuksköterskan bidrar till att minska oro samt öka kunskap och motivation hos patienter med DMT2.