Bakgrund: Diabetes typ 2 är en utbredd och växande kronisk sjukdom som utgör ett betydande folkhälsoproblem globalt. I Sverige lever en stor andel med sjukdomen och det ställer höga krav på individens förmåga att genomföra egenvård. Egenvården omfattar hantering av symtom, medicinering samt nödvändiga livsstilsförändringar och är avgörande för att förebygga komplikationer och bevara livskvaliteten. I takt med att sjukdomen drabbar allt fler blir det allt viktigare att förstå vilka faktorer som påverkar patienternas möjlighet till en fungerande egenvård, där både personliga, sociala och ekonomiska aspekter spelar in.

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa patientens upplevelse av egenvård vid diabetes typ 2.

Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats har genomförts baserat på elva vetenskapliga artiklar, varav tio hade kvalitativ metod och en kvantitativ. Resultatet analyserades med stöd av Bettany-Saltikov & McSherrys riktlinjer för litteraturgranskning, vilket ledde fram till två huvudkategorier och åtta underkategorier. En strukturerad och systematisk sökstrategi tillämpades i databaserna CINAHL och PubMed.

Resultat: Patienternas upplevelser av egenvård präglas av både utmaningar och möjligheter. Bland de upplevda hindren identifierades bristande kunskap och förståelse om sjukdomen, ekonomiska begränsningar samt fysiska hinder såsom smärta och inaktivitet. Svårigheten att nå vårdinrättningar, till exempel på grund av långa avstånd, bidrar också till att patienterna känner ett otillräckligt stöd från vården. Stöd från vårdgivare, närståendes engagemang, användning av digitala hjälpmedel och egenvårdsprogram bidrar med positiva effekter. Dessa resurser stärker patienternas förståelse för sjukdomen, ökar förmågan att hantera den och främjar en känsla av kontroll och delaktighet i vårdprocessen.

Slutsats: Sammantaget understryker studien vikten av ett helhetsperspektiv i omvårdnaden av patienter med diabetes typ 2. En individanpassad och personcentrerad vård, där distriktssköterskans roll är central, är avgörande för att övervinna de hinder som patienterna ställs inför. Genom att kombinera medicinskt stöd med insatser som förbättrar kunskap, främjar digitala lösningar och stärker sociala nätverk, kan egenvården optimeras vilket i förlängningen bidrar till en förbättrad livskvalitet och minskade komplikationer hos patienter med diabetes typ 2.

Background: Diabetes type 2 is a widespread and growing chronic illness that poses a significant global public health challenge. In Sweden, a substantial proportion of the population lives with the condition, which places high demands on the individual’s ability to perform self-care. Self-care includes symptom management, medication adherence, and necessary lifestyle changes, and it is crucial for preventing complications and maintaining quality of life. As the number of affected individuals continues to rise, it becomes increasingly important to understand the factors that influence patients' ability to engage in effective self-care, including personal, social, and economic aspects.

Aim: The aim of the study was to highlight the patients’ experiences of selfcare in diabetes type 2.

Method: A systematic literature review with a qualitative approach was conducted, based on eleven scientific articles, ten of which employed qualitative methods and one quantitative. The results were analyzed using the review guidelines of Bettany-Saltikov & McSherry, resulting in two main themes and eight subthemes. A structured and systematic search strategy was applied in relevant databases, including CINAHL and PubMed.

Results: The findings revealed that patients’ experiences of self-care are characterized by both challenges and opportunities. Identified barriers included lack of knowledge and understanding of the disease, financial constraints, and physical limitations such as pain and inactivity, all of which hinder effective self-care. Difficulties in accessing healthcare facilities, for example due to long travel distances, also contributed to patients perceiving inadequate support from the healthcare system. Positive influences included support from healthcare providers, the involvement of close relatives, the use of digital tools, and participation in self-care programs. These resources enhanced patients' understanding of the disease, improved their ability to manage it, and fostered a sense of control and engagement in the care process.

Conclusion: Overall, the study emphasizes the importance of a holistic perspective in the care of patients with diabetes type 2. An individualized and patient-centered approach, in which the role of the district nurse is central, is essential to overcoming the challenges faced by patients. By combining medical support with initiatives that enhance knowledge, promote digital solutions, and strengthen social networks, self-care can be optimized, which contributes to improved quality of life and reduced complications in individuals living with diabetes type 2.