Introduction:

Juvenile delinquency remains a complex and persistent societal challenge that cannot be explained by individual factors alone. Rather, it emerges from a web of interacting psychological, social, and structural influences. Previous research highlights how mental health problems, trauma, negative peer relations, family dysfunction, school disengagement, and structural inequality collectively increase the risk of youth engaging in criminal behavior. Using Bronfenbrenner’s ecological systems theory, these factors can be analyzed in relation to the different systems that surround and influence young people.

Aim:

The aim of this literature review is to examine what previous research reveals about the causal factors behind juvenile delinquency, with a particular focus on how mental health challenges, social environments, and structural conditions interact and reinforce one another. By applying Bronfenbrenner’s ecological systems theory, the study seeks to analyze how these interconnected factors operate at different levels of young people's surroundings and contribute to pathways into criminal behavior.

ResearchQuestion

Which psychological, social, and structural factors are identified in the research as contributing to juvenile delinquency, and how can these be understood through an ecological systems theory perspective?

Method:

A systematic literature review was conducted using international scientific articles and academic literature published between 1980 and 2024. The material includes both qualitative and quantitative studies, as well as review articles and books. Thematic content analysis was used to identify patterns, with three main themes emerging: psychological factors, social and relational factors, and structural and legal conditions.

Results:

The review found that psychological vulnerability, such as mental illness and trauma, often coincides with social risk factors like peer pressure, family conflict, and school exclusion. Structural conditions, including poverty, limited access to care, and punitive justice systems, further exacerbate youth vulnerability. These factors operate on multiple levels of the ecological model, highlighting how systemic failures across health, education, and justice sectors contribute to delinquency. Research emphasizes the need for early, coordinated, and context-sensitive interventions that address the youth’s environment as a whole.

Conclusion:

Juvenile delinquency should not be approached solely through punitive strategies. Instead, a holistic and preventative approach is needed—one that acknowledges the interplay of personal, social, and structural factors. Bronfenbrenner’s ecological systems theory provides a valuable framework for understanding this complexity and underscores the importance of cross-sectoral collaboration in youth services. Effective prevention requires investments in mental health, school support, family interventions, and policies that promote social equity.

Inledning:

Ungdomsbrottslighet är en komplex och långvarig samhällsutmaning som inte kan förklaras enbart av individuella faktorer. Istället uppstår den ur ett nätverk av samverkande psykologiska, sociala och strukturella påverkansfaktorer. Tidigare forskning lyfter fram hur psykisk ohälsa, trauma, negativa kamratrelationer, familjedysfunktion, skolmisslyckande och strukturell ojämlikhet tillsammans ökar risken för att unga hamnar i brottslighet. Genom att använda Bronfenbrenners ekologiska systemteori kan dessa faktorer analyseras i relation till de olika system som omger och påverkar ungdomar.

Syfte:

Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka vad tidigare forskning visar om orsaksfaktorer bakom ungdomsbrottslighet, med särskilt fokus på hur psykisk ohälsa, sociala miljöer och strukturella villkor samverkar och förstärker varandra. Genom att tillämpa Bronfenbrenners ekologiska systemteori syftar studien till att analysera hur dessa sammanflätade faktorer verkar på olika nivåer i ungas omgivning och bidrar till vägar in i brottslighet.

Forskningsfråga:

Vilka psykologiska, sociala och strukturella faktorer identifieras i forskningen som bidragande till ungdomsbrottslighet, och hur kan dessa förstås genom ett ekologiskt systemteoretiskt perspektiv?

Metod:

En systematisk litteraturöversikt har genomförts med internationella vetenskapliga artiklar och akademisk litteratur publicerad mellan 1980 och 2024. Materialet inkluderar både kvalitativa och kvantitativa studier, samt översiktsartiklar och böcker. Tematisk innehållsanalys användes för att identifiera mönster, och tre huvudteman utkristalliserades: psykologiska faktorer, sociala och relationella faktorer samt strukturella och juridiska villkor.

Resultat:

Översikten visar att psykologisk sårbarhet, såsom psykisk sjukdom och trauma, ofta sammanfaller med sociala riskfaktorer som kamrattryck, familjekonflikter och skolutmobbning eller exkludering. Strukturella förhållanden, inklusive fattigdom, begränsad tillgång till vård och ett straffrättssystem med hårda påföljder, förvärrar ungas utsatthet ytterligare. Dessa faktorer verkar på flera nivåer inom det ekologiska systemet och belyser hur systemiska brister inom hälsa, utbildning och rättsväsende bidrar till ungdomsbrottslighet. Forskningen understryker vikten av tidiga, samordnade och kontextanpassade insatser som tar hänsyn till ungdomens hela miljö.

Slutsats:

Ungdomsbrottslighet bör inte hanteras enbart med straffrättsliga strategier. Istället krävs ett helhetsperspektiv och förebyggande arbete som erkänner samspelet mellan personliga, sociala och strukturella faktorer. Bronfenbrenners ekologiska systemteori utgör en värdefull ram för att förstå denna komplexitet och betonar behovet av tvärsektoriellt samarbete inom ungdomsverksamheter. Effektiv prevention kräver satsningar på psykisk hälsa, skolstöd, familjeinsatser och politik som främjar social rättvisa.