Background

Children of parents with cancer often find themselves in emotionally vulnerable situations, yet they are frequently overlooked in adult care settings. Nurses play an important role communicating and supporting children during this time.

Aim

The aim of this study was to highlight the nurses experiences when meeting children who are relatives to a parent with cancer.

Method

A literature-based method was used, following Friberg’s model for analysing qualitative research.

Results

The result compiled of three themes. (1) Parents as gatekeepers showed that nurses described how parents could act as gatekeepers by limiting their children's involvement in matters concerning the parent’s cancer. This placed the nurses in an ethical dilemma to recognise the children's needs while at the same time respecting their patient (the parent) and the patient's will. (2) To meet the children showed nurse’s uncertainty to meet and involve the children, especially the teenagers and (3) Balancing emotional involvement and professional responsibility highlighted the emotional strain it had on them as nurses.

Conclusion

This study highlights the need for education, clearer guidelines and enhanced training for nurses to support a family-centred care to safeguard children's rights.

Ett cancerbesked drabbar inte bara den som insjuknar, utan hela familjen och inte minst barnen. Barnet ställs inför en skrämmande verklighet och tillvaron fylls av ovisshet och frågor utan svar. Att möta ett barn i denna situation kräver mer än medicinsk kunskap; det kräver också mod och empati. Sjuksköterskor, som ofta har nära kontakt med både patienten och anhöriga, spelar en viktig roll i att uppmärksamma och möta barns behov samt ge dem stöd.

Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta barn som anhöriga till en förälder med cancer. Studien som genomfördes var en litteraturbaserad studie där nio kvalitativa artiklar sammanställdes och analyserades, vilket resulterade i tre huvudteman. Det första temat, Förälderns roll som portvakt, visade att vissa föräldrar inte ville att sjuksköterskor skulle involvera barnen i samtal om sjukdomen. Detta skapade ett etisk dilemma för sjuksköterskorna, som behövde balansera barnets rätt till information mot föräldrarnas önskemål. Det andra temat, Att möta barnen, beskrev sjuksköterskors osäkerhet i hur de skulle närma sig och samtala med barn, särskilt med tonåringar. Det tredje temat, Sjuksköterskans roll och utmaningar i mötet med barn som anhöriga, visade att dessa möten ofta var känslomässigt påfrestande. I vissa fall påverkades sjuksköterskorna extra starkt om de själva hade egna barn och kände igen sig i familjens situation. Samtidigt kunde mötena upplevas som meningsfulla och bidra till personlig utveckling.

Mötet mellan sjuksköterskan och barnet präglas ofta av en maktobalans, vilket kräver att sjuksköterskan reflekterar över sin maktposition och agerar medvetet och etiskt för att stärka barnets rätt till delaktighet och information. Brist på kunskap, tid och tydliga riktlinjer försvårar sjuksköterskans möjlighet att ge stöd till barnen. Samtidigt finns ett tydligt behov av förbättrad interprofessionell samverkan där psykosociala aspekter lyfts fram och barnets situation tydligt synliggörs. Vår studie visar att sjuksköterskorna ofta vill göra mer men saknar i nuläget verktygen. Genom att lyfta sjuksköterskans röst om erfarenheterna av att ge vård när barn är närstående, kan möjligheten att ge rätt stöd till barn som är närstående ökas. Det kan också möjliggöra att den vården som ges blir en vård som ser hela människan, även den lilla människan.