Stroke is a leading cause of disability and death worldwide, requiring effective rehabilitation to optimize patient recovery. Nurses play a key role by providing education, evidence-based care, and support to patients and their families. Despite its importance, stroke rehabilitation faces challenges related to organizational conditions, resource limitations, and implementing person-centred care.

The aim of this study was to describe nurses' experiences of the rehabilitation process for patient with stroke. The method used in this study was based on the analysis of qualitative research to contribute to evidenced-based nursing. The analysis of scientific articles resulted in three themes and seven subthemes. Three themes emerged: a collaborative function, a supportive function, and limiting factors. The results show that nurses experience stroke rehabilitation as complex, with communication and collaboration being crucial for care quality. Emotional support is vital for recovery, but challenges such as insufficient training, limited resources, and unclear structures hinder effective care. Addressing these issues can enhance rehabilitation outcomes and improve the well-being of both patients and their loved ones.

Stroke rehabilitation requires effective communication, interdisciplinary cooperation, and emotional support to ensure optimal care. However, high workloads and inadequate training hinder nurses from fully implementing person-centred care. Strengthening education, fostering collaboration among healthcare professionals, and refining structured guidelines can improve rehabilitation outcomes and enhance the quality of life for stroke patients and their loved ones.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av rehabiliteringsprocessen för personer med stroke.

Resultatet visade att sjuksköterskor mötte flera utmaningar i rehabiliteringen, där hög arbetsbelastning och resursbrist var centrala faktorer. Begränsade resurser gjorde att sjuksköterskor ofta behövde prioritera basala vårduppgifter framför mer avancerade rehabiliteringsinsatser, vilket påverkade personens återhämtning negativt. Utöver arbetsbelastningen framkom att sjuksköterskor ofta saknade specifik utbildning inom rehabilitering, vilket försvårade möjligheten att erbjuda personcentrerad vård och effektiv samverkan med andra professioner i vårdteamet. Otydliga riktlinjer och brist på vägledning skapade osäkerhet kring sjuksköterskans roll, vilket ledde till att de ibland utförde arbetsuppgifter som egentligen tillhörde andra specialister, såsom dietister och logopeder, utan att ha formell utbildning inom dessa områden. Kommunikation visade sig vara avgörande i rehabiliteringsprocessen, där sjuksköterskor fungerade som en länk mellan den drabbade personen, anhöriga och vårdteamet. Trots att kommunikationen med läkare var välfungerande, framkom att samarbetet med terapeuter ibland var problematiskt och kunde påverka vårdens samordning och personens återhämtning. Digitala kommunikationsverktyg, såsom videosamtal, visade sig vara effektiva för att stärka relationer och förbättra informationsflödet mellan vårdteamet och anhöriga. Sjuksköterskor hade även en viktig roll i att ge emotionellt stöd till både den drabbade och anhöriga.

Anhöriga stod ofta inför en osäker och förändrad livssituation efter personens stroke, men professionellt psykologiskt stöd erbjöds sällan. Detta innebar att anhöriga fick ta ett stort ansvar utan tillräcklig vägledning, vilket skapade ytterligare utmaningar. Genom att skapa goda relationer och erbjuda vägledning kunde sjuksköterskor bidra till att anhöriga hanterade krisen och anpassade sig till den nya vardagen. Sammanfattningsvis visade resultatet att sjuksköterskor har en avgörande roll i rehabilitering efter stroke genom att samordna vårdinsatser, stärka kommunikationen och ge emotionellt stöd. Trots utmaningar såsom hög arbetsbelastning, bristande kompetensutveckling och otydliga riktlinjer, är deras insatser viktiga för att säkerställa en effektiv och hållbar rehabiliteringsprocess.

För att förbättra vården krävs tydligare stödstrukturer, ökad utbildning och ökade resurser.