Den snabba utvecklingen av artificiell intelligens (AI), särskilt generativa språkmodeller som ChatGPT, har på kort tid förändrat förutsättningarna för undervisning och bedömning i gymnasieskolan.

I denna kvalitativa studie undersöks hur samhällskunskapslärare upplever och förhåller sig till elevers användning av AI-verktyg samt hur dessa lärare anpassar utformning och bedömning av uppgifter och prov i ljuset av denna utveckling. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i den utvidgade ramfaktorteorin samt teorin om läraragens, vilket möjliggör analys av både strukturella förutsättningar och lärarnas professionella handlingsutrymme. Empirin bygger på semistrukturerade intervjuer med fem gymnasielärare i Västsverige.

Resultatet visar att AI i första hand uppfattas som ett hot mot rättssäker bedömning, vilket lett till en tydlig minskning av traditionella inlämningsuppgifter till förmån för salsprov, muntliga inslag och andra kontrollerade examinationsformer. Samtidigt uttrycker flera lärare att AI har en potential som pedagogiskt stöd – något som ännu inte utnyttjas i särskilt stor utsträckning.

Studien visar att lärares förhållningssätt till AI påverkas av både yttre ramfaktorer såsom fortbildning och styrdokument, och inre ramfaktorer som erfarenhet, värderingar och tidigare arbetssätt. Resultaten indikerar ett behov av tydligare riktlinjer och fortbildningsinsatser för att stötta lärare i en föränderlig skolkontext där AI blivit en del av elevernas vardag.