Bakgrund: I dagens samhälle är samspel och kommunikation mellan förskollärare och barn ett aktuellt och betydelsefullt ämne. I mötet mellan förskollärare och barn spelar kommunikation en central roll, inte minst eftersom det är genom olika uttrycksformer vi bygger relationer och skapar ömsesidig förståelse. Samtidigt sker mycket av barns kommunikation bortom det talade språket - genom blickar, gester, mimik och kroppsspråk. Vi upplever att dessa uttryck ibland riskerar att förbises i den pedagogiska vardagen, vilket väcker vår nyfikenhet kring hur de faktiskt uppmärksammas och bemöts. Utifrån dessa tankar vill vi fördjupa oss i förskollärares perspektiv på barns icke-verbala signaler, då vi ser ett behov av att synliggöra och stärka förståelsen för denna form av kommunikation i förskolans praktik.

Syfte: Syftet med studien är att synliggöra förskollärares tankar och uppfattningar kring bemötandet av barns icke-verbala signaler. Detta för att bidra till kunskap samt fylla upp bristande forskning kring ämnet, med hopp om att främja förståelse i möten med barns icke-verbala signaler. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer genom en kvalitativ metod med förskollärare där även stimulated recall använts som metod för att öka tillförlitligheten (se avsnitt 5).

Metod: Vi har använt oss av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare från fem olika förskolor från skilda områden i olika kommuner där intervjuerna hölls enskilt.

Resultat: Resultatet visar hur olika kommunikativa verktyg som kroppsspråk, gester och mimik är avgörande aspekter för att kunna möta alla barn oberoendes av deras kommunikativa förmåga. Samtidigt lyfter studien vikten av självmedvetenhet, trygga relationer och pedagogisk lyhördhet som nödvändig, för att lyckas uppmärksamma de små frekvenserna ur ett sammanhang, som kan vara avgörande för att förstå en helhetssituation. Resultatet visar att förskollärarna arbetar aktivt med olika verktyg för att främja barns språkutveckling.