Bakgrund: Förskrivningsrätten är ett viktigt verktyg i sjuksköterskans omvårdnadsarbete, den bidrar till bättre patientvård genom att möjliggöra snabbare tillgång till vård och behandling samt att patientens behov kan uppmärksammas och tillgodoses på ett mer effektivt sätt. Förskrivningsrätten har visats vara gynnsam för organisationen och stärker dessutom professionen genom ökad stolthet och arbetsglädje. Trots det har tidigare forskning påvisat att förskrivningsrätten inte används i sin fulla utsträckning. Förskrivningsrättens utformning kan variera mellan länder och utbildningsnivå. Distriktsjuksköterskan är en av dom professioner som kan erhålla förskrivningsrätt och har till syfte att arbeta hälsofrämjande samt sjukdomsförebyggande. Distriktsjuksköterskans kompetens tillsammans med förskrivningsrätten möjliggör nära vård som syftar till att vården ska vara god, nära och samordnad.

Syfte: Att beskriva erfarenheter av förskrivningsrätt hos sjuksköterskor.

Metod: Systematisk litteraturstudie baserat på kvalitativ forskning som analyserats enligt Bettany-Saltikov & McSherry’s (2016) niostegsmodell.

Resultat: Erfarenheterna av förskrivningsrätten varierade vilket synliggjordes i två teman Förbättrad patientvård samt Professionsutveckling. Det första temat Förbättrad patientvård innehåller fyra subteman Synliggöra hela patienten, Stärkta relationer över tid, Tillgänglighet ger effektivare vård och Läkemedelkompetens gynnar säker vård. Det andra temat professionsutveckling innehåller fyra subteman Bemästra ansvaret, Betydelsen av fortbildning och gemensamt lärande, Behörig med begränsning och Bristande stöd från ledning.

Slutsats: Sjuksköterskors erfarenhet av förskrivningsrätten innefattade både möjligheter och hinder i det hälsofrämjande arbetet. Hinder utgjordes av bristande organisatoriska förutsättningar samt behov av stöd kopplat till tilltron på den egna kompetensen. Möjligheterna bidrog till förbättrad omvårdnad, säkrare patientomhändertagande samt stärkt professionell status genom ökad självständighet i vårdprocessen.

Background: Nurses prescribing is an important tool in nursing care, as it contributes to improved patient care by enabling faster access to treatment and healthcare services, while also allowing patient needs to be identified and addressed more effectively. Prescribing rights also benefit the healthcare organization and strengthen the nursing profession by increasing professional pride and job satisfaction. Despite these benefits, previous research has shown that nurse prescribing is not being fully utilized. The structure and scope of prescribing rights vary between countries and educational levels. In Sweden, district nurses are one of the professional groups with prescribing rights, with a primary focus on health promotion and disease prevention. The district nurse’s competence, combined with prescribing authority, enables the provision of close care that is intended to be accessible, high-quality, and well-coordinated.

Aim: To describe nurses’ experiences of prescribing.

Method: Systematic literature review based on qualitative research, analyzed according to Bettany-Saltikov & McSherry’s (2016) nine-step model.

Results: Nurses’ experiences of prescribing varied and were categorized into two main themes: Improved patient care and Professional development. The first theme Improved patientcare, included four subthemes To acknowledge the patient as a whole, Strengthened relationships over time, Improved access leads to more efficient care and Medication competence supports safe care. The second theme professional development, included four subthemes Managing responsibility, The importance of continuing education and shared learning, Authorized with limitations and Lack of support from leadership.

Conclusion: Nurses’ experiences of prescribing rights involved both opportunities and challenges in their health-promoting work. Challenges were related to inadequate organizational conditions and a need for support to build confidence in their own competence. Opportunities were found in enhanced nursing care, safer patient management, and a strengthened professional identity through increased independence in the care process.