Bakgrund:

Enligt läroplanen har fritidshemmet ett uppdrag att introducera barn till föreningslivet som en del av en meningsfull och hälsofrämjande fritid. Trots detta visar tidigare forskning och myndighetsgranskningar att denna samverkan ofta är begränsad. Rapporter visar också att stillasittande bland barn ökar och att barn idag inte når upp till den dagliga rekommenderade mängden av pulshöjande fysisk aktivitet, särskilt i socioekonomiskt utsatta områden.

Syfte:

Syftet med studien är att undersöka hur lärare i fritidshem och ledare inom idrottsföreningar upplever samverkan sinsemellan, samt vilka möjligheter och hinder de upplever att det finns för att möjliggöra samverkan. Studien syftar också till att undersöka hur denna samverkan kan bidra till att utveckla samarbetet mellan fritidshem och föreningsliv, med särskilt fokus på att minska ojämlikhet för elever i socioekonomiskt utsatta områden.

Metod:

Studien har en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med åtta respondenter, fyra lärare i fritidshem och fyra föreningsledare. Dessa är verksamma i olika socioekonomiska områden. En innehållsanalys har genomförts av det transkriberade materialet.

Resultat:

Resultatet visar att samverkan upplevs som positiv och värdefull för barns fysiska, psykiska och sociala utveckling. Samtidigt framkommer flera hinder, såsom brist på resurser, otydlig ansvarsfördelning och avsaknad av strukturerade samarbeten. Studien lyfter behovet av tydligare riktlinjer och gemensamma mål för att samverkan ska bli mer hållbar och jämlik.