Bakgrund:

Barns möjligheter att delta i sociala sammanhang och meningsfulla aktiviteter spelar en avgörande roll för deras utveckling och välmående (Karstensen, 2024). På landsbygden kan den begränsade tillgången till organiserade fritidsaktiviteter dock innebära att dessa möjligheter minskar, vilket gör fritidshemmets kompensatoriska uppdrag särskilt viktigt (Andishmand, 2017). Genom samverkan med föreningslivet kan detta uppdrag stärkas, då föreningar bidrar med ett brett utbud av aktiviteter som främjar både fysisk aktivitet och socialt lärande (Fredriksson m.fl., 2016).

Syfte:

Syftet med studien är att undersöka hur lärare i fritidshem och aktörer inom föreningslivet uppfattar samverkan mellan varandra, samt hur denna samverkan kan bidra till fritidshemmets kompensatoriska uppdrag kring socialt lärande och fysisk aktivitet.

Metod:

Studien är kvalitativ och baseras på semistrukturerade intervjuer med lärare i fritidshem på landsbygdsskolor, aktörer i föreningslivet och RF–SISU anställd. Det empiriska materialet analyseras utifrån Pierre Bourdieus begrepp om socialt och ekonomiskt kapital.

Resultat:

Studien visar att samverkan mellan fritidshem och föreningsliv på landsbygden kan fungera som en viktig resurs för att bredda aktivitetsutbudet, främja socialt lärande och fysisk aktivitet. Samverkan möjliggör nya sociala relationer och ger barn tillgång till gemenskaper som de annars riskerar att stå utanför. Den sker dock ofta genom personliga kontakter snarare än strukturerad samverkan, vilket gör den sårbar och ojämlik. Trots hinder som brist på tid, resurser och geografiska avstånd, upplevs samverkan som värdefull både för elevernas välmående och skolframgång.