Denna studie undersöker hur fältarbetare i tre medelstora svenska kommuner arbetar för att främja social inkludering bland unga pojkar i socioekonomiskt utsatta områden. Syftet är att belysa deras erfarenheter, arbetsstrategier samt de utmaningar och möjligheter som präglar det uppsökande arbetet.

Studien bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fältarbetare som har praktisk erfarenhet av att arbeta med målgruppen. Deltagarna representerar olika kön och yrkesbakgrunder, men alla arbetar i fältverksamhet riktad mot ungdomar i åldern 12–18 år.

En tematisk analys av det empiriska materialet visar att relationer är centrala för att skapa kontakt och tillit, vilket möjliggör stöd och vägledning. Fältarbetarnas arbete präglas av ett flexibelt förhållningssätt och förtroendebyggande insatser i ungdomarnas vardagsmiljö. Utmaningar som framträder är bristen på trygga mötesplatser, ojämlika levnadsvillkor samt ungdomars misstro mot myndigheter. Fältarbetarnas strategier för att främja inkludering innefattar att vara närvarande, tillgängliga och arbeta på ungdomars villkor. Studien visar också hur fältarbetarnas handlingsutrymme påverkas av organisatoriska ramar och förväntningar.

Slutsatserna indikerar att relationsskapande och tillgänglighet är avgörande faktorer i det förebyggande arbetet med unga i riskzon. Resultaten belyser behovet av ett långsiktigt och relationellt socialt arbete som utgår från ungdomars egna villkor och erfarenheter, vilket har implikationer för framtida socialtjänstutveckling.