Prostitution betraktas som ett omfattande samhällsproblem och definieras som mäns våld mot kvinnor. Den utsatta gruppen är dock inte homogen. En gemensam nämnare är ekonomisk utsatthet, vilket gör ekonomiskt bistånd relevant för att förbättra situationen för de som utsätts för prostitution.

Syftet med studien var att beskriva och förstå vilka uppfattningar, kunskaper och organisatoriska villkor gällande prostitution som påverkar handläggares arbete inom organisationsfältet ekonomiskt bistånd. Studiens teoretiska ramverk omfattade: nyinstitutionell teori, begreppet handlingsutrymme och ett intersektionellt perspektiv.Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer med fem handläggare inom ekonomiskt bistånd från tre kommuner i Sverige.

Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av tematisk analys. Resultatet presenterades genom sju teman: 1) Prostitution som utsatthet och definitionens begräsning, 2) Normativa och begränsande föreställningar kring prostitution, 3) Brist på rutinfrågor i förhållande till individuellt ansvar, 4) Frånsägandet av ett vidare ansvar, 5) Förutsättningar och hinder för att fråga om prostitution, 6) Organisatorisk osäkerhet kring bedömning av prostitution som inkomst, 7) Organisatoriskt kunskapsbehov.

I diskussionen betonades vikten av att lagstiftning och riktlinjer inom socialtjänsten ska bli mer inkluderande i frågan om vilka individer som utsätts för prostitution. Slutsatsen var att det fanns en kunskapsbrist när det gäller att se kopplingen mellan prostitution och våld. Det fanns även en brist på standardiserade verktyg för att identifiera och bemöta prostitution. Vidare saknades det riktlinjer kring hur ärenden med pengar från prostitution ska handläggas. Samtidigt behöver definitionen av prostitution omprövas, då denna definition riskerar att osynliggöra olika utsatta grupper.