Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur skolkuratorer arbetar för att identifiera och uppmärksamma elever som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Studien utgår från en kvalitativ forskningsansats och baseras på semistrukturerade intervjuer med fyra skolkuratorer verksamma inom olika kommuner i Sverige. Samtliga deltagare är utbildade socionomer med skiftande yrkeserfarenhet inom elevhälsan. Datainsamlingen genomfördes genom 4 ljudinspelade intervjuer vilka transkriberades i sin helhet och analyserades med stöd av tematisk analys.

Resultatet visar att skolkuratorer identifierar indikationer på hedersrelaterat våld och förtryck genom signaler som stark kontroll i hemmet, begränsningar i elevernas fritidsaktiviteter samt en uttalad rädsla för att bryta mot traditionella eller kulturella normer. Det professionella arbetet präglas av ett långsiktigt relationsskapande, tillitsbyggande och ett nära samarbete med andra aktörer inom elevhälsan samt med socialtjänsten. Studiens resultat visar även att skolkuratorernas handlingsutrymme i dessa ärenden ofta begränsas av bristande kunskap, avsaknad av tydliga riktlinjer samt otillräcklig fortbildning inom området. I analysen framhålls behovet av ökad kompetensutveckling, tillgång till vägledande stödmaterial samt etablerade rutiner och strukturer för att möjliggöra ett mer systematiskt och rättssäkert arbetssätt.

Studien belyser det sociala arbetets viktiga förebyggande funktion inom skolans kontext samt betonar vikten av tvärprofessionell samverkan i arbetet med att förebygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck.