Denna studie undersöker hur återvändarhandläggare på Migrationsverket upplever och hanterar sitt uppdrag i omvandlingen av en klient, från asylsökande till återvändare. Det övergripande syftet är att få en fördjupad förståelse för hur rollskapande och klientskapande sker i detta arbete och hur handläggarnas moraliska dispositioner påverkar deras upplevelse av handlingsutrymme och beslutsfattande.

Studien genomfördes med en kvalitativ metod, där fem handläggare intervjuades genom semistrukturerade intervjuer och kompletterades med tre vinjetter för att skapa reflektion kring de moraliskt komplexa situationer som handläggare i arbetet med återvändare kan ställas inför. Analysen av studien bygger på en tematisk ansats med abduktiv utgångspunkt. I det teoretiska ramverket presenteras först Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati och handlingsutrymmet. Därefter lyfts Bernardo Zackas vidareutveckling av teorin, med fokus på Zackas moraliska dispositioner. Vidare redogörs för Margaretha Järvinen och Nanna Mik-Meyers teori om institutionella identiteter. Tillsammans används dessa teoretiska perspektiv för att analysera samspelet mellan handläggarrollen, klientrollen och handlingsutrymmet.

Resultatet belyser att handläggarna ständigt behöver navigera mellan organisatoriska krav och individens behov, vilket kan skapa moraliska dilemman. I analysen identifieras tre dispositioner: Den emotionellt distanserade, Den empatiska vägvisaren och Den rättvise handläggaren. Dessa dispositioner synliggör hur handläggarna tolkar sitt handlingsutrymme och konstruerar klienten som antingen mottaglig och återvändbar, ovillig, eller ej verkställbar.

Studien visar att återvändarhandläggares arbete präglas av komplexa situationer och höga krav, där både organisationens normerande ramverk och handläggarens egna värderingar spelar en avgörande roll. Studien bidrar till en ökad förståelse och ett synliggörande av handläggares komplexa arbete med återvändare.