Socialsekreterare inom svensk socialtjänst verkar i en komplex och krävande yrkesroll som ofta medför en känsla av utsatthet. Arbetsmiljöverket har i samband med en omfattande tillsyn identifierat allvarliga brister i de organisatoriska och sociala arbetsmiljöförhållandena för denna yrkesgrupp. Den psykosociala ohälsan inom socialtjänsten bidrar till hög personalomsättning och en ökning av sjukskrivningar, vilket i sin tur kopplas till en otillfredsställande arbetsmiljö.

Denna studie syftar till att undersöka socialsekreterares upplevelser av handlingsutrymme och yrkesmässig utsatthet i arbetet med ekonomiskt bistånd.

Det teoretiska ramverket för studien utgörs av Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati samt begreppen handlingsutrymme och utsatthet. Med en hermeneutisk tolkningsansats bygger studien på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sex socialsekreterare verksamma inom kommunal socialtjänst. Det empiriska materialet analyserades med tematisk analys.

Resultaten visar att socialsekreterarnas professionella handlingsutrymme formas i samspelet mellan organisatoriska strukturer, individuella resurser och kollegiala relationer.

Respondenterna beskriver en ständig balansgång mellan juridiska krav på rättssäkra beslut och de praktiska begränsningarna i form av hög arbetsbelastning, administrativa krav och bristande organisatoriskt stöd. Denna spänning ger upphov till känslomässig och existentiell utsatthet som påverkar yrkesrollen och det psykosociala välbefinnandet. Socialsekreterarna uttrycker olika copingstrategier för att hantera dessa krav, där vissa betonar reflektion och professionell utveckling, medan andra beskriver distansering som en överlevnadsstrategi. Det kollegiala stödet identifieras som viktigt men otillräckligt i avsaknad av strukturella insatser från ledningen. I diskussionen lyfts  behovet av organisatoriska förbättringar såsom tillgång till reflektionstid, stödjande ledarskap och en arbetsmiljö som erkänner socialsekreterarens emotionella belastning. Studiens implikationer rör vikten av att förstå hur arbetsvillkor påverkar både beslutsfattande och personalens hälsa, samt hur hållbar yrkesutövning kräver ett ökat organisatoriskt ansvar.