Inledning.

Arbetstillfredsställelse är en betydande aspekt för arbetstagarnas välmående och organisationens framväxt. Arbetstillfredsställelse inkluderar faktorer som relationer, lön, arbetsmiljö, belöning, arbetslivserfarenhet samt inre och yttre motivation. Tidigare forskning visar att det finns ett samband mellan ledarskapsstilar och arbetstillfredsställelse då det påvisas signifikanta positiva korrelationer. Det är ett resultat av ledarens förmåga att visa egenskaper som empati och effektiv kommunikation till arbetstagare, vilket främjar arbetstillfredsställelsen i en stor utsträckning. Studier visade att ålder har en betydande roll då individen har arbetsrelaterade värderingar som skiftas beroende på generation. Syftet med studien är att undersöka om ledarskap och ålder har en samvariation med arbetstillfredsställelse.

Metod.

Med avsikt att kartlägga relationen mellan arbetstillfredsställelse, ledarskap, åldersgrupp och kontrollvariabeln användes en kvantitativ forskningsdesign. En enkätundersökning konstruerades baserat på mätinstrumenten: Job Satisfaction Questionnaire (Spector, 1999) och Leader Behavior Description Questionnaire (Halpin, 1957). Enkäten publicerades på en produktionsindustri i västra Sverige, där respondenterna var medarbetare som arbetar på ett löpande band. Det var ett slumpmässigt urval och deltagarna var mellan 18-64 års ålder. Undersökningen besvarades av totalt 51 medarbetare från det löpande bandet. För att analysera fenomenet användes programmet SPSS Statistics Version 3.0.0, där det genomfördes en korrelationsanalys.

Resultat.

Resultatet visade att ledarskap har ett signifikant positivt samband med arbetstillfredsställelse (r = .61, p < .001). Variablerna åldersgrupp och resterande kontrollvariabler visade inga signifikanta samband med arbetstillfredsställelse.Diskussion. Det föreligger ett positivt samband mellan upplevt ledarskap och arbetstillfredsställelse, men studiens design tillåter inte några slutsatser om orsakssamband. Variablerna åldersgrupp visade inte ett signifikant samband, vilket kan bero på mellanmänskliga relationer.

Introduction.

Job satisfaction is a significant aspect of employees’ well-being and organizational growth. Job satisfaction includes factors such as relationships, salary, work environment, rewards, work experience, as well as internal and external motivators. The relationship between leadership styles has been shown to have an effect on job satisfaction, as employees experience increased well-being, performance level and motivation. This is a result of a leader’s ability to demonstrate qualities such as empathy and effective communication with employees, which greatly enhances job satisfaction. Studies have shown that age plays an important role, as individuals’ work-related values tend to shift depending on their generation. The purpose of this study is to examine whether leadership and age influence job satisfaction.

Method.

In order to map the relationship between job satisfaction, leadership, age group and the control variable, a quantitative research design was used. A survey was constructed based on the measurement instruments: Job Satisfaction Questionnaire (Spector, 1999) och Leader Behavior Description Questionnaire (Halpin, 1957). The questionnaire was published in a production industry in western Sweden, where the respondents were employees working on an assembly line. It was a random sample and the participants were between 18-64 years of age. A total of 51 employees from the assembly line responded to the survey. To analyze the phenomenon, the program SPSS Statistics Version 30.0 was used, where a correlation analysis was conducted.

Results.

The results showed that leadership has a significant positive correlation with job satisfaction (r = .61, p < .001). The variables age group and remaining control variables did not show any significant correlations with job satisfaction.Discussion. There is a positive relationship between perceived leadership and job satisfaction, but the study design does not allow any conclusions about causality. The variable age group did not show a significant relationship, which may be due to interpersonal relationships.