Studiens syfte var att undersöka hur biståndshandläggare och hemtjänstpersonal beskrev sina erfarenheter och förutsättningar för att identifiera och hantera våld i nära relation (VNR) mot äldre. Totalt genomfördes sex semistrukturerade intervjuer, varav fyra med biståndshandläggare och två med hemtjänstpersonal. Samtliga intervjuer genomfördes på deltagarnas arbetsplatser och spelades in med hjälp av en diktafon. Det empiriska underlaget analyserades med hjälp av en tematisk analys, då återkommande mönster i deltagarnas berättelser var av intresse för studien. Det empiriska materialet tolkades utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv vilket innebär att både verklighet och kunskap ses som skapade i sociala och kulturella sammanhang.

Studiens teoretiska ramverk utgick från Lipskys teori om handlingsutrymme, samt begreppet ålderism. Tidigare forskning visar att målgruppen äldre ofta osynliggörs i både forskning och samhällsdebatt om VNR, vilket kan leda till att äldres utsatthet inte uppmärksammas.

Resultatet i studien visade att deltagarna upplevde svårigheter med att uppmärksamma våldet. Dessa svårigheter förklarades både av bristande organisatoriska förutsättningar och av individuella samt samhälleliga föreställningar om äldre som osannolika offer eller utövare av våld. Deltagarna betonade att både professionell erfarenhet, handlingsutrymme och inte minst ”magkänslan” är viktiga redskap i deras arbete. Studien visade att brist på tydliga rutiner och riktlinjer riskerade att ytterligare försvåra möjligheten att identifiera våld mot äldre.