Studien syftar till att undersöka hur familjerättssekreterare arbetar med att identifiera våldsutövande män och vilka utmaningar och möjligheter det finns för att motivera dem till förändring. Utgångspunkten är att många våldsutövare inte själva söker hjälp, samt att det finns en kunskapslucka kring hur socialtjänstens personal hanterar detta i praktiken. Sex familjerättssekreterare, två män och fyra kvinnor, verksamma i en mellanstor svensk kommun, deltog i studien. Deltagarna har olika utbildningsbakgrunder inom socialt arbete och yrkeserfarenheten varierar mellan tre och femton år. Studien genomfördes med en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades genom tematisk analys. Resultatet visar att utmaningar i arbetet rör bland annat organisatoriska faktorer, normer kring maskulinitet, stigma samt svårigheter för män att erkänna sitt våldsamma beteende. Samtidigt identifierades möjligheter i form av professionellas bemötande, tillitsbyggande samt vikten av att våga prata om våld i ett tidigt skede. Diskussionen lyfter behovet av utvecklade metoder för att identifiera våld, ett stärkande av professionellas handlingsutrymme samt ökad interprofessionell samverkan. Studien bidrar med kunskap om hinder och möjligheter i arbetet med våldsutövare och har relevans för det sociala arbetets praktik, särskilt inom familjerätt och våldspreventiva insatser.