Läs- och skrivundervisningen som introducerats tidigt i ett barns första upplevelse med svenskämnet utgör en grundpelare för det fortsatta lärandet. Hur denna grundpelare formas påverkas i hög grad av elevers möjligheter att tillgodogöra sig skolans undervisning i sin helhet. Detta hänger nära samman med hur läroplaners innehåll och formuleringar påverkar lärares enskilda undervisning, samt vilken inriktning och struktur undervisningen därigenom får. I takt med övergången från Lgr11 till den nyligen reviderade läroplanen Lgr22 har nya teoretiska perspektiv letat sig in på lärandet och kunskap som fått genomslag i styrdokumenten.

Denna studie syftar således till att undersöka vilka teoretiska perspektiv som kan urskiljas i svenskämnets syfte och centrala innehåll för årskurserna 1–3, samt i vilka sammanhang dessa perspektiv blir framträdande i relation till läs- och skrivundervisning. Genom en inspirerad kvalitativ innehållsanalys har tre framträdande teman identifierats: En ändring kring synen på lässtrategier, kombinationen av individuellt och kollaborativt lärande samt en växande tanke om multimodalitet.

Resultatet har visat på att dessa tre temana är mer utvecklade och tydligare uttrycka i en viss ordning i Lgr22. En aspekt som visat på en förskjutning på realiseringsarenan syn på undervisningens utformning.