Bakgrund:

Nuvarande läroplan betonar en variation i undervisningen men begreppet variation i matematikundervisning kan förstås på olika sätt. Lärare spelar en central roll i detta genom att bland annat planera medvetet och använda olika strategier. Det är inte bara lektionens utformning och arbetssätt som bör varieras. Tidigare forskning visar att variation både i innehåll och arbetssätt påverkar elevernas lärande och att lärarens val och reflektion är avgörande för att lyckas. I detta arbete används variationsteorin som ett teoretiskt ramverk för att analysera hur lärare tolkar begreppet variation i matematikundervisningen.

Syfte:

Studien syftar till att undersöka hur F-3 lärare tolkar och beskriver att de tillämpar variation i relation till matematikundervisningen. Genom en kvalitativ analys av lärares intervjusvar syftar studien till att bidra med djupare förståelse för hur lärare tolkar begreppet variation och varför variation används i matematikundervisningen enligt dem.Metod:Detta är en kvalitativ studie som har genomförts med skriftliga intervjuer som metod, vilket innebär att informanterna har besvarat intervjufrågorna digitalt i ett dokument. Totalt har åtta matematiklärare deltagit som är verksamma i årskurs 1-3. Resultatet har sammanställts och analyserats med hjälp av Braun & Clarkes steg-för-steg guide för tematisk analys.

Resultat:

Lärare tolkar begreppet variation i matematikundervisningen på olika sätt. De flesta av dem menar att variation innebär att använda olika arbetssätt, material och arbetsformer, medan några också förklarar att de varierar det matematiska innehållet i specifika uppgifter. Syftet med variation beskrivs framför allt som att öka elevers motivation, anpassa undervisningen och förbättra elevernas matematiska förståelse. Få lärare nämner variationsteorins begrepp eller de matematiska förmågorna.