Distansarbete har under de senaste åren blivit en naturlig del av arbetslivet, vilket har medfört att gränsen mellan arbete och fritid blivit alltmer flytande. Denna förändring ställer nya krav på individens förmåga att strukturera sin vardag och samtidigt upprätthålla balans. Tidigare forskning visar att både personlighetsdrag och hemmets fysiska arbetsmiljö kan påverka denna förmåga.

Syftet med denna studie var att undersöka hur personlighet enligt femfaktorteorin (Big Five) samt tillgång till ett ergonomiskt och avskilt arbetsutrymme i hemmet samvarierar med individens upplevda gränssättningsförmåga vid distansarbete. Studien genomfördes som en kvantitativ tvärsnittsstudie med 50 deltagare i varierande åldrar. Deltagarna besvarade en enkät, och resultaten analyserades med hjälp av korrelations- och regressionsanalys i SPSS.

Resultaten visade att öppenhet hade ett positivt samband med gränssättning, medan extraversion visade ett negativt samband. Även ett avskilt arbetsutrymme visade sig ha en självständig positiv effekt. Tillsammans förklarade de undersökta faktorerna 44 procent av variationen i gränssättningsförmåga.

Fynden understryker vikten av att förstå distansarbete som ett samspel mellan individuella egenskaper och miljömässiga förutsättningar, något som kan vägleda insatser för ett hållbart arbetsliv.

Remote work has become a natural part of the working life in recent years, blurring the boundaries between professionals and private spheres. This shift places new demands on individuals' ability to structure their daily routines and maintain work-life balance. Previous research suggests that both personality traits and the physical work environment at home may influence this ability.

The aim of this study was to examine how personality according to the Big Five-theory, together with access to an ergonomic and secluded workspace at home, relates to individuals' perceived ability to set boundaries during remote work.

The study was conducted as a quantitative cross-sectional survey with 50 participants of varying ages. Data were collected through a questionnaire and analyzed using correlation and multiple regression analysis in SPSS.

The results showed that openness was positively associated with boundary-setting ability, while extraversion had a negative association. Additionally, access to a separate workspace had an independent positive effect. Together, the variables explained 44 % of the variance in boundary-setting.

The findings highlight the importance of understanding remote work as an interaction between internal resources and environment conditions-knowledge that may inform future efforts to promote sustainable and self-directed remote working environments.