Denna studie undersöker socialsekreterares och frivårdsinspektörers erfarenheter av att arbeta med en specifik grupp irreguljära migranter – personer med utvisningsbeslut som samtidigt står under frivårdens övervakning. Syftet är att fördjupa förståelsen för hur dessa professionella beskriver sitt arbete med denna målgrupp, samt hur de förhåller sig till sitt uppdrag i relation till målgruppen. Studien bygger på fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer med social-sekreterare inom ekonomiskt bistånd och frivårdsinspektörer från olika kommun-storlekar. Analysen har genomförts med hjälp av tematisk analys och tolkats utifrån teorier om gräsrotsbyråkrati, alienation, etisk stress samt Giorgio Agambens begrepp homo sacer och undantagstillståndet.

Resultaten visar att de yrkesverksamma beskriver sitt arbete som präglat av svåra gränsdragningar mellan kontroll och stöd. Flera uttrycker att de ibland saknar tydlig vägledning i arbetet med denna målgrupp, vilket kan skapa osäkerhet och upplevelser av att inte fullt ut kunna leva upp till sina professionella värderingar. Samtidigt framkommer det att socialarbetarna tycks utveckla strategier för att hantera dessa dilemman, vilket pekar på att yrkesutövningen är mer nyanserad än enbart känslor av maktlöshet eller distans. Studiens slutsats är att arbetet med den här mål-gruppen rymmer komplexa etiska och strukturella utmaningar, men också att det finns variation i hur de professionella upplever och hanterar dessa situationer.