Bakgrund:

Diabetes Mellitus typ 1 (DM1) är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn och ungdomar. Sjukdomen innebär brist på hormonet insulin som då måste ges antingen via insulinpenna eller insulinpump. Vanligaste behandlingsalternativet för barn och ungdomar i Sverige är insulinpump. Att vara tonåring med DM1 innebär en extra påfrestning under en redan utmanande period av livet, då de genomgår snabb fysisk, kognitiv och psykosocial utveckling samtidigt som de ska hantera de ständiga krav som sjukdomen ställer. Barn- och familjecentrerad vård har visat sig ha en positiv inverkan både fysiskt och psykosocialt, genom förbättrad sjukdomshantering och stabilare blodsocker. Att involvera hela familjen har bidragit till bättre familjedynamik och minskade familjekonflikter.

Syfte:

Att belysa tonåringars upplevelser av att leva med insulinpump.

Metod:

Systematisk litteraturöversikt som följde Whittemore & Knafl (2005)’s fem steg. Datainsamlingen genomfördes genom systematiska sökningar i databaserna Cinahl och PubMed.

Resultat:

Tonåringar upplevde både fysiska och psykiska påfrestningar av att använda insulinpumpen. Många kände sig annorlunda gentemot andra, oro för oönskad uppmärksamhet eller skämdes när insulinpumpen var synlig. Teknologiska problem och hudirritationer bidrog till känslor av misstro och obehag. Insulinpumpen fick ibland tonåringar att känna sig övervakade av sina föräldrar. Larm från insulinpumpen blev stressande under skoldagen. Samtidigt beskrevs att insulinpumpen förbättrade tonåringarnas hälsa och livskvalitet genom att stabilisera blodsockret vilket också medförde ökad självständighet. De upplevde också frihet att delta i fysiska aktiviteter utan att oroa sig för blodsockernivåerna. Slutligen gav pumpen känslan av att vara i centrum av föräldrarnas uppmärksamhet, vilket ökade tryggheten och känslan av stöd.

Slutsats:

Tonåringar som lever med insulinpump upplever både fördelar och utmaningar. Fördelarna var att insulinpumpen bidrog till var förbättrad hälsa, större självständighet och den möjliggjorde ett mer aktivt liv. Utmaningar som tonåringar beskrev var känsla av att vara som andra, obehag över pumpens synlighet samt misstro mot insulinpumpen kopplad till larm och tekniska problem. Föräldrars engagemang kunde upplevas både som stödjande och övervakande. Insulinpumpen påverkar tonåringars liv på flera plan, vilket befäster behovet av barn- och familjecentrerad vård, så att omvårdnaden anpassas efter tonåringars individuella behov för att främja trygghet, delaktighet och egenvård.

Background:

Type 1 Diabetes Mellitus is one of the most common chronic diseases among children and adolescents. The condition involves a lack of the hormone insulin, which must be administered either through an insulin pen or insulin pump. The most common treatment option in Sweden for children and adolescents is the insulin pump. Being a teenager with T1D adds extra stress during an already challenging period of life, as they undergo rapid physical, cognitive, and psychosocial development while managing the constant demands of the disease. Family-centered care has been shown to have a positive impact both physically and psychosocially, through improved disease management and more stable blood sugar. This type of care has also contributed to better family dynamics and reduced family conflicts.

Aim:

To explore adolescents' experiences of managing Type 1 Diabetes with an insulin pump.

Method:

A systematic literature review following Whittemore & Knafl (2005)’s five steps from The Integrative Review: Updated Methodology. Data collection was carried out by searching for scientific articles in the databases Cinahl and PubMed.

Results:

Teenagers experienced both physical and psychological stress from using the insulin pump. Many felt different from others, worried about unwanted attention, and felt ashamed when the insulin pump was visible. Technological issues and skin irritations contributed to feelings of distrust and discomfort. The insulin pump sometimes made teenagers feel monitored by their parents. Alarms from the insulin pump became stressful during the school day. On the other hand, the insulin pump improved teenagers' health and quality of life by stabilizing blood sugar levels. The teenagers experienced increased independence. They also felt free to engage in physical activities without worrying about their blood sugar levels. Finally, the pump gave them the sense of being the center of their parents' attention, which increased their sense of security and support.

Conclusion:

Teenagers living with an insulin pump experience both benefits and challenges. The benefits the insulin pump contributed to included improved health, greater independence, and enabling a more active life. Challenges described by teenagers included feeling different from others, discomfort with the pump’s visibility, and distrust of the insulin pump due to alarms and technical problems. Parents' involvement was perceived both as supportive and supervising. The insulin pump affects teenagers' lives on multiple levels, highlighting the need for person-centered care, so that care is tailored to teenagers' individual needs to promote security, involvement, and self-care.