Denna studie har syftat till att undersöka hur stigma relaterat till psykisk ohälsa påverkar unga vuxnas benägenhet att söka hjälp. Målet är att bidra till och öka förståelsen för vilka faktorer som kan minska dessa hinder och främja hjälpsökande beteende. Studien riktar sig till unga vuxna i åldern 18-26 år och undersöker variabler som självstigma vid hjälpsökande, upplevt socialt stöd vid psykisk ohälsa, upplevd stress samt intentionen att söka hjälp för mental hälsa. Studien bygger på en kvantitativ ansats där data samlades in via en digital enkät, skapad på Microsoft Forms som senare laddades upp på författarnas sociala medier. Ett bekvämlighetsurval i kombination med snöbollseffekten tillämpades och enkäten var tillgänglig under 28 dagar. Totalt deltog 105 personer i studien. Etiska riktlinjer följdes noggrant genom att deltagarna informerades om studiens syfte, gav sitt informerade samtycke och att deras data behandlades anonymt och konfidentiellt. Studiens resultat visade att socialt stöd och intention att söka hjälp hade hög reliabilitet, medan självstigma uppvisade mycket låg reliabilitet. Detta tyder på att socialt stöd kan underlätta hjälpsökande, medan måttet på självstigma bör tolkas med försiktighet.

The study aimed to investigate how stigma related to mental illness affects young adults' propensity to seek help. The goal is to contribute to and increase understanding of which factors can reduce these barriers and promote help-seeking behaviour. The study focuses on young adults aged 18-26 and examines variables such as self-stigma when seeking help, perceived social support for mental illness, perceived stress, and the intention to seek help for mental health. The study is based on a quantitative approach where data was collected by a digital survey created on Microsoft Forms that was later uploaded to the authors social media. A convenience sample in combination with the snowball effect was applied and the survey was available for 28 days. A total of 105 people participated in the study. Ethical guidelines were carefully followed by informing the participants about the purpose of the study, giving their informed consent, and ensuring that their data was treated anonymously and confidentally. The study showed that social support and intention to seek help had high reliability, while self-stigma showed very low reliability. This suggests that social support may facilitate help-seeking, while the measure of self-stigma should be interpreted with caution.