Bakgrund:

Läslistorna är en satsning med syfte att öka läslusten hos skolelever efter att flera undersökningar visat ett ständigt försämrat läsförståelseresultat hos Sveriges ungdom. Den nya satsningen, läslistorna, är framtagen av Skolverket och Kulturrådet och innehåller förslag på litteratur till alla skolans stadier. Kritik som riktas mot listorna är att de inte är anpassade efter alla skolans målgrupper, samt att listorna kan ses som kritik mot lärarprofessionen. Till sist tas diskussionen om huruvida läslistorna är en litterär kanon upp. Rapporterna är olika, men Skolverket säger själva att läslistorna felaktigt blandas ihop med arbetet att ta fram en svensk kanon.

Syfte:

Syftet är att undersöka svensklärares och lärarstudenters uppfattningar om läslistor samt hur lärarna och lärarstudenterna tror att detta kommer förändra deras arbete med litteratur.

Genomförande:

En tematisk analys genomfördes. Urvalet, bestående av 5 lärare och 2 lärarstudenter (alla verksamma på samma skola) svarade på en skriftlig intervju som bestod av mestadels öppna frågor. Därefter kodades svaren efter vilka uppfattningar som fanns. Uppfattningarna grupperades efter olika rubriker och utgjorde således teman i den tematiska analysen.

Resultat:

Den vanligaste uppfattningen är att lärarna inte tänker att läslistorna kommer förändra deras arbetssätt eller val av litteratur. De kan tänka sig att ta inspiration från listorna, men uppfattar att de redan arbetar med litteratur på ett fungerande sätt. De tror inte heller att läslistorna kommer bidra till ökad läslust eftersom läslust inte väcks av särskilda titlar, utan av lärares engagemang. Det framgick även att lärarstudenterna var mer optimistiska och var mer villiga att låta läslistorna inspirera och förändra deras litteraturundervisning. Till sist framgick det att lärarna tenderar att vara mer negativa till begreppet kanon än dess innebörd.