Bakgrund:

Som blivande grundskollärare med inriktning årskurs 4–6 vill vi lära oss mer om hur vi kan utforma undervisning som inspirerar till läsning, dvs. få fatt i elevernas läsande och genom det skapa en läskultur i klassrummet. I vårt kompensatoriska uppdrag ingår att förstå och möta de olika behov kring läsningen i skolan som våra elever på olika sätt ger uttryck för. Att vara inlyssnande och låta elevernas röster vara med och forma den praktik vari läsningen sker känns därför som en viktig uppgift. 

Syfte:

Syftet med vårt utvecklingsarbete – Läsklassrummet – är att undersöka hur undervisning som inspirerar till läsning kan utformas med utgångspunkt i elevernas tankar. Utifrån resultaten i vårt första examensarbete har vi inrett ett läsklassrum och designat läsaktiviteter med syfte att skapa såväl autonomi, dvs. möjlighet att själv få välja, som meningsfullhet. Autonomi och vuxenstöd är i fokus för att undervisningen ska nå fram till eleverna och främja läslusten.  

Metod:

I vårt utvecklingsarbete använder vi oss av aktionsforskning som praktiknära metod, det innebär att utvecklingsarbetet genomförs av oss i den egna verksamheten. Aktionsforskning har som vetenskapligt syfte att utveckla och förbättra en social praktik genom att fokusera på samspelet inom densamma är det en användbar metod för oss. Den ger oss möjlighet att framåtsyftande reflektera och förändra vår undervisning (i och genom aktionsforskningsspiralen) utifrån det som vi skriver ner i vår loggbok, observerar och får till oss från våra elever.  

Resultat:

De insikter som vi tar med oss från vårt utvecklingsarbete handlar om att man som pedagog behöver arbeta systematiskt, tillsammans med eleverna, för att lyckas med skolans läsfrämjande arbete. Med ganska små medel kan man ordna en mysig och skön fysisk läsmiljö samt meningsfulla aktiviteter för att nå fram till eleverna på gruppnivå. Samtidigt behöver man utforma individuella läsplaner för att hitta fram till vad som på riktigt får en specifik elev att vilja börja läsa men också att fortsätta göra så. Kollektiva lösningar fungerar för många men för att nå fram till den elev som behöver det mest fungerar bara engagemang, intresse och långsiktighet.