Bakgrund:

Skolan spelar en central roll i vårt samhälle och ansvarar för att utbilda och fostracirka 2,5 miljoner barn per år med stöd av cirka 250 000 lärare (Lundgren, Säljö & Liberg, 2017, s.5). Uppdraget som lärare ansvarar för är att förmedla kunskap och hjälpa elever att utveckla färdigheter för att främja demokratin. Undervisningen ska syfta till demokratiska principer och eleverna ska få jämlika möjligheter till att uttrycka sig och delta aktivt i klassrummet. Talet är en av de tre ben, utöver skriva och läsa, som finns i svenskämnet som elever behöver utveckla sina kunskaper inom. Eleverna ska också få möjlighet att utveckla förmågor kring tänkande, kommunikation och att anpassa sitt språk efter olika sammanhang. Skolverket rekommenderar att man i klassrummet använder sig av EPA-modellen (enskilt-paralla) som både är baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet för att främja delaktighet och muntlig förmåga. I uppsatsen kommer EPA-modellen att granskas vad gäller hur praktiserande lärare resonerar angående hur väl modellen fungerar för att utveckla muntlig delaktighet. 

Syfte:

Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera svensklärares tankar om användningen av EPA-modellen och alternativa metoder för elevers muntliga delaktighet i klassrummet och identifiera möjligheter och utmaningar med modellen.

Metod:

I studien används en kvalitativ metod för att undersöka hur EPA-modellen syftar till att uppnå muntlig delaktighet i svenska. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sju högstadielärare. Urvalet genomfördes som ett snöbollsurval och fokuset låg på legitimerade svensklärare som använder EPA-modellen och arbetar på högstadiet. Intervjuerna analyserades tematiskt för att hitta olika återkommande teman.

Resultat:

Resultaten visar att en trygg klassrumsmiljö är centralt för att främja muntlig delaktighet. Lärarna strävar efter tydliga mål när de planerar den muntliga undervisningen, såsom att följa läroplanens krav på muntlig kommunikation och att utveckla elevernas förmåga att uttrycka sig som en förberedelse för framtida roll som samhällsmedborgare. De möjligheter som identifierats med EPA-modellen innefattar enskilt tänkande, där elever ges tid att reflektera, pararbete som stärker tillit och samspel, samt helklassdiskussioner som öppnar upp för bredare perspektiv och fördjupat lärande. Samtidigt har utmaningar med modellen uppmärksammats, exempelvis svårigheter för elever att vara tysta, frågor som upplevs som för svåra, bristande tillit mellan elever och en obalans i samtalen.