Ensamhet bland äldre är ett stort problem i dagens samhälle. Syftet med denna studie var att undersöka hur ensamhet bland äldre kan minskas, samt dess påverkan på äldre vuxnas psykiska och fysiska hälsa, samt deras livskvalitet. Det teoretiska ramverk som användes är Erik Eriksons psykosociala teori, om de åtta livsfaserna. Studien syftar även till att belysa hur olika hållbara strategier, såsom deltagande i sociala aktiviteter och gemensamma sammanhang kan bidra till att minska ensamhet, och därmed förbättra både en hållbar hälsa och livskvalitet hos äldre individer.

Detta leder fram till studiens forskningsfråga: Hur kan ensamhet hos äldre minskas för att möjliggöra ett hållbart åldrande som främjar livskvalitet? Denna kvalitativa studie inkluderade 11 deltagare som intervjuades: nio äldre individer, samt två individer som arbetar med äldre. När datan var insamlad genomfördes en tematisk analys för att sammanställa ett resultat. Resultatet visar att sociala aktiviteter och god gemenskap är centrala för att minska ensamhet och främja både psykiskoch fysisk hälsa hos äldre.

Deltagarna lyfte vikten av regelbundna sociala möten, såsom gemenskapsträffar och soppluncher, samt fysisk aktivitet som sittgympa och promenader. Det framkom även att transportproblem och brist på tillgång till mötesplatser utgör stora hinder för socialt deltagande. För att främja ett hållbart åldrande och livskvalitet är det avgörande att samhället erbjuder fler centralt belägna och lättillgängliga mötesplatser där äldre kan skapa gemenskap. Detta pekar på behovet av en mer inkluderande samhällsstruktur som tar hänsyn till de äldres sociala och fysiska behov.

Loneliness among the elderly is a significant problem in today's society. The aim of this study was to investigate how loneliness among elderly can be reduced, as well as its impact on their mental and physical health, and their quality of life. The theoretical framework used in this study is Erik Erikson's psychosocial theory of the eight stages of life.

The study also aims to highlight how various sustainable strategies, such as participation in social activities and communal settings, can contribute to reducing loneliness, thereby improving both sustainable health and quality of life for the elderly. This leads to the study's research question: How can loneliness among the elderly be reduced to enable sustainable aging that promotes quality of life?

This qualitative study included 11 participants: nine elderly and two staff members who work with elderly. Once the data was collected, a thematic analysis was conducted to compile the results. The findings indicates that social activities and a sense of community are central in reducing loneliness and promoting both mental and physical health among elderly. The participants emphasized the importance of regular social gatherings, such as community gatherings and soup lunches, as well as physical activities like chair exercises and walks. It also emerged that transportation issues and a lack of access to meeting places pose significant barriers to social participation. To promote sustainable aging and quality of life, it is crucial for society to offer more centrally located and easily accessible meeting places where elderly people can build community. This highlights the need for a more inclusive societal structure that considers the social and physical needs of the elderly.