Blogginlägg 7 november 2024

Samproduktion inom barnskyddet inom socialtjänsten är komplext. I detta blogginlägg diskuteras ämnet ur ett norskt och svenskt perspektiv utifrån ett nytt bokkapitel.

AIL-forskningsprojekt kan komma från upplevda behov i praktiken, behov att testa forskningsresultat från andra verksamheter i annat sammanhang eller från behov att testa teori i praktisk verksamhet. Högskolan Västs syn på AIL bygger på att avancerad kunskap skapas på många håll i samhället och att teoretisk och praktisk kunskap är lika betydelsefulla. Enligt vår uppfattning har inte akademin ensamrätt på att skapa kunskap. Det är i mötet mellan akademi, arbetsliv och omgivande samhälle som det bäst skapas insikter, lösningar och ömsesidig utveckling som kan möta de utmaningar samhället står inför.

AIL-forskning sker på olika sätt och ett exempel är bokkapitlet Complexity of Co-production in the Process of Reunification in Child Protection Services (Areskoug Josefsson  et al., 2024) där återföringsprocesser i socialtjänsten har diskuterats och samskrivits baserat på praktisk erfarenhet från Norge och Sverige samt sociologisk teori. Forskningsprojektet grundar sig i den omöjlighet som finns i att samskapa kontinuerligt i återföringsprocesser om principerna för både samskapande och socialt arbete ska följas, och riktar sig till hur socialtjänstens medarbetare behöver navigera i sitt arbete. Genom att samskriva tillsammans tvärs över discipliner, länder, akademi och praktik har den gemensamma kunskapen utvecklats vidare. Bokkapitlet planeras att användas som kurslitteratur för relevanta utbildningsprogram i Norge och Sverige.

Samskapande kan ses som det översta steget i delaktighetstrappan, där trappstegen är: Information, Konsultation, Dialog, Inflytande och Medbeslutande (https://skr.se/skr/tjanster/rapporterochskrifter/publikationer/delaktighetstrappan.69895.html) och samskapande kan också ses som det översta trappsteget när det gäller att göra på (tvång, utbildning), göra för (information, samråd, engagemang) eller göra med någon (samdesign, samproduktion) (https://www.nappiuk.com/co-production/nappi-approach-co-production).

Kapitlets konklusion

Socialtjänstens personals anpassning inom systemet sker genom flera individuella interaktioner, vilket påverkar samskapande i återföreningsprocesser. Socialtjänstens personal har makt i återföreningsprocessen genom mandatet för sin roll, men de har också en samordnande roll som kan stödja samskapande och interprofessionellt samarbete. Deras dubbla roller bidrar till komplexiteten i samskapande i återföreningsprocessen, med konkurrerande intressen mellan parterna. Möjligheterna till framgångsrik återförening ökar med ett rigoröst informationsutbyte, högkvalitativ kommunikation och kontinuitet i en samarbetskontext, vilket också är viktiga aspekter av samskapande. Högkvalitativ socialtjänst kräver en gemensam professionell plattform för skydd av barn, enhetlig expertis och praxis för socialtjänstens personal, med det enskilda barnet i fokus. Socialtjänstens personal förväntas vara väl förberedda och kompetenta att hantera komplexiteten i sitt arbete. För att säkerställa jämställdhet i socialtjänsten behövs också ett väl fungerande samarbete mellan yrkesverksamma inom socialtjänsten och externa professionella aktörer som skolor, hälso- och sjukvård och juridiska tjänster. Det finns ett behov av ytterligare empiriska studier av samskapande i återföreningsprocesser och av hur individer (både tjänsteanvändare och praktiker) i dessa processer upplever samskapade. Faktorer i återföreningsprocessen utmanas när de jämförs med kriterierna för samskapande. Medvetenhet om samskapandets begränsningar i återföreningsprocesser kan möjliggöra bättre möjligheter för samskapande i socialtjänsten.