Svensk förening för Narrativ medicin arbetar med att utveckla den kliniska vardagen i mötet mellan patient och vårdare genom att skapa utrymme i tid och rum för berättelsen. Som ett led i detta arbete anordnas workshoppar och filmfestivaler där vårdpersonal och andra intresserade får möjligheter att diskutera humanistiska värden inom vården. En utvärdering av dessa mötes-platser visade att deltagarna berördes av vad de upplevde och att berättel-serna ibland var så levande att de liknade verkliga möten. Mötesplatsernas betydelse för vården och den kliniska vardagen är emellertid inte självklar. Kanske kan man se rollen som vårdare som ett ”levande instrument” som behöver kalibreras och mötesplatserna som en metod för kalibrering av vår-darrollen? Ett sätt att öppna upp för, inte bara en förklaring av, men också en förståelse för, människan bakom sjukdomen.

The Swedish Association for Narrative Medicine organizes workshops and film festivals to provide healthcare professionals and others with opportuni-ties to meet and discuss humanistic values within healthcare. An evaluation of these meeting places showed that the participants were personally affec-ted by what they experienced and that the stories told were sometimes so vivid that they resembled real meetings. The significance of the participants’ experiences for clinical everyday life may not be immediately obvious. Ho-wever, we suggest that the carer role narrative medicine tries to reach can be seen as a ”living instrument” that requires calibration and that the meeting places serve as a method for calibrating the carer role. Thus, a way to open up to not only an explanation but also an understanding of the person behind the disease.