Bakgrund:

I Moa Martinsons roman Kvinnor och äppelträd (1933) skildras kvinnors liv i början av 1900-talet, som kännetecknas av fattigdom, moderskap och kroppsligt slit. Romanen kan ses som ett feministiskt verk som utmanar traditionella könsroller och samhällsnormer. Genom sina verklighetsbetonade och utförliga skildringar av kvinnokroppen erbjuder Martinson en alternativ bild som bryter med patriarkala ideal. På så sätt motverkar hon den manliga blicken och lyfter fram kvinnors egna upplevelser och identiteter.

Syfte:

Syftet med uppsatsen är att analysera hur kvinnokroppen skildras i Moa Martinsons roman Kvinnor och äppelträd. Fokus kommer att ligga på ämnen som kvinnokroppen, sexualiteten och barnafödande i relation till den manliga blicken. Analysen innefattar vilka perspektiv och möjligheter dessa kategorier ger för tolkningar av kvinnlig subjektivitet.

Metod: Analysen har genomförts genom närläsning som fokuserar på normkritiska feministiska perspektiv.

Resultat:

Analysen visar att Martinson förskjuter den manliga blicken genom att fokusera på kvinnokroppens funktioner och slit, snarare än dess utseende eller sexualitet. Kvinnornas kroppar bär spår av moderskap och arbete, och moderskapet framställs som en tung börda snarare än något romantiserat. Det framgår också att kvinnorna i romanen, både aktivt och passivt, motstår männens försök att reducera dem till objekt. Detta kan urskiljas genom kvinnornas likgiltighet och uppförande inför den manliga blicken.