För att attrahera och behålla duktiga medarbetare inom välfärdsyrken behöver värdet av vissa kvalitéer lyftas fram. I välfärdsyrken och yrken där man skapar relation med andra människor behövs förmågor som inte bara går att uttrycka i text, utan även sådan typ av kunskap som kommer till uttryck genom handling, praktisk kunskap. Förståelse måste därför visas för anställdas erfarenhet, och praktisk handling behöver synliggöras och tillvaratas.

Denna studie har fokus på att belysa praktisk kunskap i arbete som förskolepedagog, i en kontext av nytänkande. Genom införandet av en ny arbetsuppgift har gamla rutiner och trygghet rivits upp och nyskapande har getts utrymme. Arbetet har fått ett annat innehåll och gränser har suddats ut. Vad som bör göras är plötsligt oklart, vilket skapar ovisshet men också möjligheter. I studien belyses och diskuteras tillämpningen av en avgränsad aktivitet i pedagogers arbete mot uppfattningen av formella krav och förväntningar.

Syftet med studien är att identifiera vad som kan anses utgöra praktisk kunskap i den studerade kontexten och problematisera det i relation till förvändningar om hur arbetet bör göras. Det innebär att ta reda på hur pedagoger beskriver det som kan anses vara praktisk kunskap och hur kunskapen kommer till användning mot bakgrund av verksamhetens formaliserade aktiviteter.

Studien bygger på samtal i fokusgrupper där förskollärare diskuterar sin erfarenhet och kunskap: vad de gör, sitt kunnande, sin profession och tillämpningen av det nya arbetssättet. Vidare har intervjuer med ledning gjorts om tankarna bakom införandet av arbetssättet. Genom samtal om en avgränsad arbetsuppgift belyses yrkespraktik och yrkesvardag. Ord sätts på innehåll och oskriven kunskap beskrivs. Kvaliteten i arbetet kretsar kring vad som är värdefullt för verksamheten, där verksamhetens personal och deras yrkeskunnande får en central plats.