Bakgrund: Forskning visar att människans biologiska kön, att vara man eller kvinna, pojke eller flicka avgör hur vi blir bemötta av vår omvärld. Redan som nyfödd bebis bemöts flickor och pojkar olika som också innebär att förväntningarna på en flicka eller pojke är olika. Läroplanen för förskolan (2018) menar att vuxnas bemötande och språk har en betydande del i hur barn skapar sina egna uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt.

Syfte: Studiens syfte är att bidra med kunskap om pedagogers språkliga bemötande av flickor respektive pojkar i samlingen på förskolan. Studiens frågeställningar undersöker hur pedagoger konstruerar genus och hur skillnader i pedagogers språkliga bemötande synliggörs, i relation till barnens könstillhörighet.

Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ forskningsmetod, där ljudinspelning och observation utfördes på en förskola vid totalt sex samlingstillfällen. Samlingen utspelades i mitten av golvet på en rund matta. Tre pedagoger med olika utbildningar deltog i studien. Barnen som deltog var mellan fyra och sex år. Könsfördelningen under de sex observerade samlingarna var oftast jämn. Den insamlade empirin analyserades från (TA) tematisk analys.

Resultat: Studiens resultat visar att pedagoger delar ut frågor till flickor med mycket varierat innehåll, om flickan svarar rätt (som hon oftast gör) får flickan beröm och kallas för ”gumman”.För pojkar resulterar pedagogers språkliga bemötande i tillsägelser och tillrättavisningar om hur pojkar ska bete sig i samlingen. Den största skillnaden i pedagogers språkliga bemötande av flickor respektive pojkar är att flickor konstrueras med positiva inslag och pojkar konstrueras med negativa inslag i samlingen.