Den föreliggande studien har haft som syfte att undersöka ledarens roll i skapande av lärandekultur inom offentlig sektor. Studien har en socialkonstruktivistisk utgångspunkt och betraktar lärandekultur som skapad i samspel och interaktion mellan ledare och medarbetare och organisationer som praktikbaserade gemenskaper.

För att besvara syftet har 16 semistrukturerade intervjuer genomförts med både enhetschefer, förstalinjenschefer, medarbetare med både med och utan ledaransvar samt en administratör inom fem kommunala och en statlig verksamhet i Sverige. Utifrån studiens resultat skapas lärandekultur genom daglig interaktion ledare och medarbetare genom delaktighet, dialog, uppgiftsorientering och förutsätter kollektivt lärande. Ett av studiens viktiga bidrag som ligger i linjer med tidigare forskning och den teoretiska modellen är att lärandekultur är något som skapas dagligen genom både formella och informella interaktioner, inte med stöd av enstaka satsningar i form av utbildningar och kurser.

Det empiriska underlaget visar emellertid att grunden för lärandekulturen behöver skapas med stöd av formella interaktioner, gemensamma ärendedragningar, metodmöten, reflektionstider som det formellt avsätts tid för. För att skapa lärandekulturen, behöver både chefer och medarbetare bygga system och processer som möjliggör lärande. Detta då lärandet annars riskerar att enbart vara förbehållet vissa forum, men inte andra och genomsyrar därmed inte hela verksamheten. Det andra bidraget handlar om ledares roll i skapandet av lärandekulturen och vilket ledarskap därmed lämpar sig bäst för lärandekulturen.

Studien visar att de verksamheter vars ledare tillämpar tillitsbaserat, tjänande och relationsinriktat ledarskap har visat sig ha flera engagerade medarbetare som deltar i flera aktiviteter som skapar och uppmuntrar lärande. Detta ledarskap kan med fördel bedömas vara lärandeorienterat.

The aim of the present study was to examine the leader's role in creating a learning culture within the public sector. The study has a social constructivist starting point and considers learning culture as created in interaction between leaders and employees and sees organizations as practice-based communities. In order to answer the study’s purpose, 16 semi-structured interviews have been conducted with both unit managers, first-linemanagers, employees with both with and without leadership responsibilities and an administrator within five municipal and one government organizations in Sweden.

Based on the results of the study, a learning culture is created through daily interaction between leaders and employees through participation, dialogue, task orientation and assumes collective learning. One of the study's important contributions, which is in line with previous research and the theoretical model, is that learning culture is something that is created daily through both formal and informal interactions, not with the support of isolated investments in the form of education and courses.

The empirical evidence shows, however, that the basis for the learning culture needs to be created through formal interactions, joint meetings, method meetings, reflection times for which time is formallyset aside. To create the learning culture, both managers and employees need to build systems and processes that enable learning. This is because the learning otherwise risks being reserved only for certain forums, but not others and thus does not pervade the entire organization. The second contribution is about the role of leaders in the creation of the learning culture and which leadership is thus best suited for the learning culture.

The study shows that the organizations whose leaders apply trust-based, servant and relationship-oriented leadership have been shown to have more engaged employees who participate in several activities that create and encourage learning. This leadership can advantageously be judged to be learning-oriented.