Föreliggande studie undersöker elevtexter från nationella provet på kurs D inom utbildningen i svenska för invandrare (sfi), med fokus på hur eleverna anpassar sina texter efter syfte och mottagare. Detta sker mot bakgrund av att Skolverket presenterar hur bedömningen ska gå till i flera led där elevernas kommunikativa kompetens, bortsett från språkanvändning med fokus på grammatisk korrekthet, ska synliggöra förmågan att anpassa språket efter situation och mottagare. Studiens utgångspunkt är teorin om systemisk-funktionell grammatik och den så kallade interpersonella metafunktionen vilken belyser hur skribenter kan skapa en relation med mottagaren genom att använda olika typer av språkhandlingar och modalitet. Resultatet visar att eleverna använder specifika typer av språkhandlingar i sina texter, främst påståenden men även erbjudanden och uppmaningar förekommer, samt ett fåtal frågor. Skribentrollen är framför allt givande men till viss del också krävande i både informell och formell text. Eleverna modifierar sina språkhandlingar genom olika möjligheter att påverka, främst när det gäller grad av förpliktelse och sannolikhet. Därigenom framträder att skribent- och läsarrollerna varken präglas av övervägande under- eller överläge när informell text jämförs med formell. Däremot finns det en tendens till att de formella elevtexterna präglas av större distans mellan skribent och läsare jämfört med de informella elevtexterna.