Stora barngrupper har sedan länge varit ett omdebatterat ämne i förskolan av såväl politiker, personal och vårdnadshavare. Under de senaste åren har barngrupperna blivit större, samtidigt som det råder brist på utbildad personal för att möta detta ökande behov. Tidigare forskning visar att barngruppens storlek är en betydande faktor som påverkar kvaliteten i utbildningen och därmed har en inverkan på barns utveckling och lärande.

Syftet med vår studie är att dels bidra med kunskap om förskollärares upplevelser av att arbeta i stora barngrupper, dels utforska hur de beskriver organiseringen av en stor barngrupp samt vilka organisatoriska förutsättningar de beskriver sig ha i sitt arbete ur ett kvalitetsperspektiv. Studien omfattar åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare och empirin analyserades med hjälp av tematisk analys.

Studiens övergripande resultat visar att nära kollegialt samarbete och personaltäthet ses som avgörande i en stor barngrupp, där en positiv och stödjande arbetsmiljö underlättar genomförandet av aktiviteter anpassade efter barnens behov. Genom att organisera barnen i mindre grupper möjliggörs en mer individanpassad undervisning där förskollärare kan skapa en miljö som kan anpassas efter varje barns behov och förutsättningar. Denna strategi främjar ökad interaktion och samspel mellan förskollärare och barn, vilket skapar gynnsamma förhållanden för lärande och utveckling. Förskollärare pekar också på utmaningar med förskolans fysiska miljö i förhållande till barngruppens storlek, dessa utmaningar innefattar begränsat utrymme i förhållande till antalet barn samt höga ljudnivåer som påverkar arbetssättet negativt.

Slutligen upplevs rutinmässiga situationer där många barn samlas på samma plats som särskilt utmanande i en stor barngrupp.