I denna studie undersöks vad som kännetecknar tystnadskultur, hur den uppfattas inifrån samt hur det är möjligt att arbeta för att motverka den. Studien tar sikte på Polismyndigheten och bygger på ett omfattande material som inte bara representerar olika ledningsnivåer utan också polisens samtliga regioner och nationella avdelningar. En workshop med 14 handledare i Polismyndighetens ledarträning har genomförts samtidigt som dokument från 32 reflektionssamtal studerats. Vidare har enkätdata inhämtats från 128 reflektionsledare samtidigt som intervjuer genomförts med 14 polisanställda i olika positioner. Studien har utgått från teoretiska analysmodeller för att ge en djupgående förståelse för fenomenet tystnadskultur. I studien identifieras flera faktorer som bidrar till tystnadskultur, inklusive hierarkiska strukturer, rädsla för repressalier och brist på psykologisk trygghet. Resultaten visar att polisorganisationens kultur är komplex och påverkas av olika subkulturer, hierarkier och externa makro-kulturer. Studien visar vidare att chefer och ledare spelar en avgörande roll i att forma och påverka tystnadskultur, samt att rekrytering av chefer bör fokusera på deras förmåga att främja öppenhet och respektfull kommunikation. Utbildning och reflektion är andra viktiga komponenter för att förstå och förändra organisationskulturen. Slutsatserna pekar på behovet av att skapa en öppen och tillåtande arbetsmiljö inom Polismyndigheten där psykologisk trygghet främjas. Genom att aktivt arbeta med att övervinna rädslor och utmana tystnadstendenser kan organisationen främja ett mer positivt samtalsklimat och därmed öka effektiviteten och trivseln bland medarbetare. Resultaten ger insikter som kan vara användbara för att förstå och hantera tystnadskultur inom olika organisationer och betonar betydelsen av ledarskapets roll i att forma kulturen och främja öppenhet.