Den här avhandlingen handlar om det sociala arbetet inom en kommunal arbetsmarknadsinsats för unga (16–29 år). Avhandlingens syfte är att beskriva och förstå hur socialarbetare, som arbetar i en arbetsmarknadsinsats för unga, tolkar och använder ungas erfarenheter och önskningar i relation till organisatoriska villkor. Utifrån ett frontlinjeperspektiv är det socialarbetarnas arbete som är i fokus i avhandlingen och den bidrar till framför allt nordisk forskning om aktiveringsinsatser där fokus tidigare främst varit på deltagarnas perspektiv eller socialpolitisk forskning om effekter och policyimplementering. Socialarbetare som arbetar i dessa insatser har ett antal organisatoriska villkor som skapar både begränsningar och utrymme för hur arbetet ska utföras. De behöver å ena sidan hantera policykrav om att unga ska aktiveras för att bli anställningsbara och å andra sidan policykrav om att man i dessa insatser ska ta till vara de ungas egna erfarenheter och önskningar. Dessa krav är inte alltid enkla att förena. Dessutom har dessa typer av verksamheter relativt begränsat med reella resurser som kan leda till arbete eller utbildning.

Studien bygger på ett etnografiskt fältarbete (4 mån) av det vardagliga arbetet i en arbetsmarknadsinsats i en mellanstor stad i Sverige. Det empiriska materialet består av fältanteckningar, inspelade samtal mellan socialarbetare och unga samt intervjuer med socialarbetarna. Det teoretiska ramverket i avhandlingen bygger på en kombination av organisationsteori och interaktionsteori. Baserad på Hasenfeld teori om människovårdande organisationer undersöks hur socialarbetare i det vardagliga arbetet processar de ungas beskrivningar av sig själva och deras önskningar, deras biografier, till att bli ett arbetsmaterial, vilket i avhandlingen benämns som biografiskt material. Genom Goffmans teorier analyseras hur dessa processer sker mellan socialarbetaren och den unge, de kommunikativa mönster som uppstår och hur arbetet utvecklas.

Resultatet visar hur socialarbetare i interaktion med de unga använder en variation av aktiviteter, interaktionsmönster och strategier för att i det vardagliga arbetet hantera krav på aktivering och att utgå från ungas röst. Arbetssätten går bland annat ut på att försöka förändra ungas berättelse om sig själva, antingen till ett anställningsbarhetsmaterial eller självreflexivt material. Det finns också situationer där socialarbetarna låter den unge vara som den är och biografi blir då i stället till ett situationsmaterial, där inte krav på förändring av den unge äger rum. Dessa material utvecklas i förhandlingar mellan socialarbetare och unga. Förhandlingarna har vissa typiska interaktionsmönster som i avhandlingen benämns som övertalande, dialogiska och köp/sälj. Som en av socialarbetarna uttrycker det så kan arbetsmarknadsåtgärder unga betraktas som ett ”vakuumland”, vilket innebär att både socialarbetarna och de unga tillsammans är fast i verksamheten där de är påverkade av de begränsade resurserna som sällan kan generera ”aktivering” i form av anställningsbarhet.

Avhandlingen visar dock att uppmärksamhet bör ges till hur dessa insatser kan ha något annat att erbjuda i form av att vara en plats som inte bara arbetar för att förändra den unge utan erbjuder en stund för återhämtning, ”få vara som man är”, vuxen-dialog och samvaro med andra unga, som i sin tur kan ge potential att på sikt ge en stabil grund för att komma ut i arbete.