Denna studie undersöker hur socialarbetare arbetar med delaktighetsfrämjande metoder i behandlande samtal för barn som har upplevt eller bevittnat våld i nära relationer i hemmet. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer, där fyra respondenter deltog. Samtliga respondenter har arbetat med eller arbetar för närvarande med behandlingsarbete, vilket är den inriktning studien riktar sig in på. Studiens undersökningsdesign är av kvalitativ metod, där materialinsamling och tolkning av data sker i löpande text. Materialskapandet gjordes med hjälp intervjuer, som sedan transkriberades och slutligen analyserades med hjälp av tematisering och kodning av insamlade data.

Studiens resultat och analys visar att respondenterna arbetar med flera metoder som ska främja barns delaktighet, men framkom även att de finner alternativa arbetssätt för att göra de våldsutsatta barnen delaktiga. Vad gäller möjligheter och begränsningar i metoder i arbetet visar resultatet att det kan uppstå möjligheter med att göra barn delaktiga i samtalen genom att använda sig av kreativa verktyg och strategier anpassade till barnens nivå och behov. Medan begränsningar kan uppstå när föräldrar påverkar samtalen eller om barn inte upplever en trygghet med socialarbetare. Analysen av resultatet identifierade även likheter och skillnader mellan respondenterna, då metoderna används på olika villkor beroende på samtalens syfte, den professionelles roll samt verksamheten de tillhör.

Slutligen bidrar denna studie med ett nulägesperspektiv om vad ett urval av socialarbetare har för uppfattningar om delaktighetsfrämjande metoder i samtal med våldsutsatta barn. Detta ger en inblick i forskningsområdet om hur metodanvändning sker praktiskt och därmed utvecklas i socialt arbete.